Kuriosa

Vill man ha en upplevelse utöver det vanliga när man besöker Cognac så varför inte ta in på ett cognacshus? Bland alla hundratals tillverkare av cognac, finns det mig veterligen bara en enda som också erbjuder logi.

Visst, de allra största cognacsproducenterna har magnifika slott som också går att övernatta på. Men dels ligger dessa väldigt långt från produktionen och dessutom är de inte öppna för allmänheten utan bara för särskilt inbjudna.

Hos Domaine de Birius kan dock vem som helst boka in sig. De ligger mitt ute bland vinfälten i Petite Champagne drygt 25 km sydöst om Cognac. Birius drivs av den trevliga familjen Bouyer och deras vingård är på 24 hektar.

Huset som man kan hyra på deras gård är rymligt och har sovplatser för sex personer fördelade på två dubbelsängar och en våningssäng. Standarden är enkel och rustik men samtidigt rent och propert. Boendeformen är ett så kallat Gîte, vilket är en sorts uthyrning av semesterhus.

Att hyra huset kostar mellan 235-450 EUR per vecka beroende på säsong. På YouTube har de lagt ut en liten film som visar interiören.

Domaine de Birius har länge levererat eaux-de-vie till Rémy Martin och Martell. Råvaran till Rémy Martin är med bottensats och den till Martell är utan, precis som de båda producenterna föredrar sin cognac.

Sedan 1999 buteljerar Birius även sin cognac under eget namn. De har tre kvaliteter i sitt sortiment: VS (7 år), VSOP (11-18 år) samt XO (22-30 år). Varje kvalitet består av 5-6 eaux-de-vie som lagras på limousinek. Man använder sig enbart av druvan ugni blanc.

Den av dessa tre som faller mig mest i smaken är, kanske inte så förvånande, deras XO. Den har en mycket blommig doft där man även känner äpple och viss kryddighet. I smaken blir kryddigheten tydligare. Där finner man peppar, ingefära och ett påtagligt tilltalande inslag av cederträ. Man känner också mogen apelsin och något som kan liknas vid fruktgodis. Eftersmaken är lång, torr och utmärkt.

En flaska kostar 38,50 EUR om man köper den på gården. Detta är ett mycket bra pris satt i relation till vad man får. Man kan även få denna XO i en karaff, då är priset istället 55 EUR.

Jag har en fantastisk bok i min bokhylla. Samtidigt som den är mycket lärande är den otroligt underhållande. Den heter Koka soppa på fysik och är skriven av tv-kocken Jan Boris-Möller och den nu framlidne docenten i teoretisk fysik Hans-Uno Bengtsson. Boken lär vara mycket svår att komma över eftersom den sedan länge är slut både på förlaget (Boströms) och hos alla antikvariat.

Idag är det på dagen 111 år sedan Ernest Hemingway föddes. Därför vill jag här återge ett utdrag ur boken som handlar om hur Hemingway lärde sig dricka sin cognac på ett nytt sätt:

I sin korrekt men en smula fantasilöst betitlade biografi My Brother, Ernest Hemingway berättar lillebror Leicester hur Grant Mason, Pan American Airways platschef på Kuba, lärde Ernest dricka cognac på ett nytt sätt. Ernest och några av hans kumpaner hade legat och fiskat hela sommaren utanför Kuba utan att träffa på sin gode vän Grant Mason; när vädret blev sämre lade man därför till i Jaimanitas och knackade på i det masoniska residenset, Ernest var av olika anledningar på dåligt humör, och för att muntra upp honom plockade Grant Mason fram några flaskor av sin Castillon, en förnämlig cognac varav han kommit över fem dussin lådor på vrakgodsauktion efter en fransk skonare samma vecka.

"Men inte nog med det förklarade Grant Mason; "jag har också uppfunnit ett nytt sätt att dricka cognacen."

Medan gästerna händigt och vant befriade flaskorna från folie och grimmor och drog ur korkar, plockade Grant Mason fram cognacskupor; han hällde upp en rejäl skvätt, bjöd runt glasen och började sedan instruera Ernest:

Etikett för den 20-åriga Castillon Réserve XXO

"Först tar du en ordentlig klunk, men utan att svälja. Sedan kör du runt cognacen en god stund i munnen med små tuggande rörelser. Andas ut genom näsan; töm lungorna så långt det går. Svälj ned cognacen så att den är ur vägen och tag så ett djupt andetag genom munnen."

Ernest gjorde som anbefallt, och antydan till ett leende syntes i hans mungipor när den förgasade alkoholen omedelbart diffunderade genom lungväggen och ut i blodomloppet.

"Jag kallar metoden carbinación", förklarade den stolte uppfinnaren, "för den fungerar precis som förgasaren i en bil."

Sedan sällskapet en längre stund praktiserat cognacsdrickning enligt metoden carbinación och uttömt de uppdragna flaskorna och Ernests kumpaner satt osäker kurs mot båten i akt och mening att där sova av sig det osedvanligt kraftiga ruset, började Ernest själv så smått tycka att världen kanske trots allt inte var fullt så djävlig ändå, och att det inte var alldeles nödvändigt att begå självmord just den dagen. Dessutom hade han plötsligt fått en strålande ide:

"Här sliter och slavar invånarna i denna fattiga fiskeby från tidig morgon till sen afton för att tjäna sitt usla bröd, och aldrig har de någon förströelse, om inte att spela domino och lyssna till brickornas smällar mot borden. Låt oss för den skull gå ut och göra allt folk till våra lärjungar, lärande dem dricka cognac enligt metoden carbinación."

Sagt och gjort: Ernest och Grant Mason tog vars två lådor under armarna och drog fram längs byns gata, predikande för folket och samlande stora skaror, vilka alla vanns för den nya läran. Nästa morgon gick inte en enda fiskebåt ut, och Grant Mason vaknade omsider och upptäckte att folkets omvändelse stått honom dyrt. Sammanlagt tre dussin lådor cognac hade gått åt, och förvisso var lådorna köpta på vrakgodsauktion för fem dollar lådan, men de utgjorde den allra sista sändningen från Castillons källare; cognacen var redan då sällsynt och betingade ett pris av fyrtio dollar flaskan på öppna marknaden.

Emellertid visade sig denna frikostighet ha varit en god investering. Ty så småningom kom revolutionen till Kuba, och många rikemanshus plundrades och brändes, och många rikemän hängdes upp i närmsta palmträd. Men ett residens stod orört kvar i Jaimanitas, och infödingarna pekode med av vördnad darrande pekfinger mot det och sade:

"Där ... där bor Grant Mason, uppfinnaren av carbinación."

Som fotnot vill jag berätta lite om Castillon. Producenten hette egentligen Pinet Castillon & Co och grundades 1814. I texten står det om den allra sista sändningen av cognac, och den lär ha skett 1949. Man kan fortfarande finna Castillon cognac på dryckesauktionerna.

Det som en gång var Castillon ägs idag av Raynal & Cie. Raynal får inte kalla sin brandy för cognac, trots att deras produktion ligger i centrala Cognac. Två av anledningarna till detta är att de använder druvor från regioner utanför cognacsdistriktet samt att de använder druvor som chardonnay och sauvignon blanc, som inte är tillåtna att göra cognac på.

Som cognacsprovare får jag ofta frågan om vilken som cognac som är absolut bäst. Det är en enkel fråga, men trots det inte helt enkel att svara på. Men om man begränsar sig till de cognac som fortfarande produceras och finns tillgängliga i Sverige så blir mitt svar Delamain Réserve de la Famille.

Denna cognac är sagolik och helt enastående. Bättre än såhär blir det inte. I alla fall inte bland det som finns att få tag på i handeln just nu.

De senaste 18 månaderna har jag provat sju olika cognac som på marknaden kostar mellan 12 000-60 000 SEK/flaska. Samtliga dessa har varit minst sagt fantastiska, men inte bättre än Réserve de la Famille.

Delamain Réserve de la Famille är en single estate och en single cask. Med det menas att alla druvor kommer från samma vingård och att den är oblandad. Det sista gör att innehållet i olika flaskor kan vara olika beroende på vilket fat de tappas från. De flaskor som just nu finns i handeln kommer från en skörd strax efter andra världskriget och har lagrats nästan 60 år på fat.

Delamain har en ganska liten anläggning, men är ändå ett av de allra mest välansedda av alla cognacshus. De har varken egna odlingar eller eget destilleri, utan är en så kallad négociant och fokuserar enbart på lagring och blandning. Detta gör de bättre än de flesta. Släkten Delamain har handlat med cognac sedan 1759. Cognacshuset grundades av Henry Delamain 1824 och det drivs fortfarande som ett familjeföretag av hans ättlingar.

Réserve de la Famille lanserades på marknaden 1984 och är från cru Grande Champagne. Den har en oöverträffad elegans och förädlad finess. Doften är mogen och fruktig med fatkaraktär. Smaken är len av vanilj, har en vink av lakrits och blommiga övertoner. Den är oerhört komplex med total balans och harmoni. Eftersmaken är oändlig med en mycket fin rancio.

En cognac har normalt en alkoholhalt på 40 %. För att komma ner i denna styrka blandar man oftast cognacen med vatten. Så har man inte gjort med denna. Den har under åren, av sig själv, dunstat sig ner till rätt styrka (i detta fall 43 %). Att den är outspädd är en av anledningarna till den starka koncentrationen av aromer.

Efter dessa lovord och med risk att jag börjar framstå som en säljare, måste jag säga att även priset är tilltalande. På Systembolaget kostar en flaska på 70 cl normalt 2795 SEK, vilket är 200-300 SEK billigare än i Frankrike. Men just nu är det dessutom extrapris så man kan få den för 2499 SEK. Jag har just köpt mig ytterligare en flaska av denna och nu finns det sex flaskor kvar på Systembolagets lager.

Igår såg jag skräckfilmen 1408 med John Cusack och Samuel L. Jackson i huvudrollerna. Jag tycker skräckfilmer är en fascinerande genre och denna film gillade jag givetvis extra mycket på grund av en cognac.

Filmen handlar om en författare (John Cusack) som tar in på ett hotell med ett hemsökt rum trots avrådan av hotelldirektören (Samuel L. Jackson). Rumsnumret är 1408 och ligger på trettonde våningen. Dessutom blir summan av siffrorna i rumsnumret 13.

Det är sällsynt att en cognac har en framträdande roll i en film, men i filmen 1408 finns en cognac med genom hela historien och den har dessutom en speciell roll på flera ställen i handlingen. Men vad är det för cognac då? Som cognacsgranskare bestämde jag mig för att gräva djupare i ämnet.

Hotelldirektören berättar att flaskan kostade USD 800 och att det är en Les Cinquante Sept Décès, vilket alla fransktalade direkt förstår betyder "De femtiosju dödsfallen". Strax efter att hotelldirektören bjuder författaren på cognacen får man veta att 56 personer dött i just rum 1408, underförstått att författaren står i tur.

Denna cognac finns givetvis inte i verkligheten och flaskans etikett är framtagen av grafiska formgivare i Hollywood. De har gjort ett delvis mycket bra jobb, fast ändå gjort några grova missar. Etikettens stil är mycket verklighetstrogen och tidstypisk. Flaskformen är däremot ovanlig om ändå inte helt utesluten. Normalt har cognacsflaskor från denna tid Bordeaux-flaskform.

Av flaskans etikett kan man utläsa väldigt mycket. Den kommer från det finaste odlingsområdet Grande Champagne. Det finns ingen producent angiven, men det står ändå att producenten grundades 1787. Märkligt nog står det "Est. 1787" på engelska istället för "Fondée en 1787" när all annan text på flaskan är på franska. Jag har dubbelkollat i mina källor och kan inte finna en enda verklig cognacsproducent som grundades detta år.

När det kommer till åldersklassificeringen så har man inte bara dubbelgarderat sig, utan till och med garderat sig mångdubbelt. Dels står det att den är Trestjärnig, Napoléon, Impérial, Hors d'Age och dessutom årgångscognac från 1930. Man behöver inte vara expert för att inse att denna gradering är väldigt självmotsägande. Impérial är dessutom ingen åldersklass, utan ett namn som några producenter använder till sina XO (bland annat Chabasse, Courvoisier, Albert de Montaubert).

Eftersom flaskan har betydelse för filmens handlig, sparades den efter filminspelningen. Dessutom så signerades etiketten av huvudrollsinnehavarna John Cusack och Samuel L. Jackson. Flaskan ägs idag av någon som kallar sig Maverick.

Alla som antingen gillar skräckfilmer, cognac eller som jag båda delar, rekommenderas att se filmen.

Den 25-27 mars är det en cognacsmässa i Malmö. Det är den första cognacsmässan som någonsin har skett i Sverige.

Mässan kommer att vara i den nästan 11 meter höga glasbubblan i Västra Hamnen. Glasbubblan är designad av Monika Gora och ligger drygt hundra meter från skyskrapan Turning Torso.

De tio cognacshus som kommer vara representerade på mässan är: Birkedal Hartmann, Courvoisier, Daniel Bouju, Dudognon, Jean-Luc Pasquet, Martell, Normandin-Mercier, Rémy Martin, Renault och Tesseron.

Den första dagen är för branschfolk, men under fredagen och lördagen är det öppet för allmänheten.

Entrén kommer att kosta 200 SEK och då ingår provningsglas och fem provningar. Ytterligare provningskuponger kostar 20 SEK/st.

Utöver cognac, kommer det serveras mat med inspiration från Cognacsregionen samt pineau.

Mässan arrangeras av krögaren och cognacskännaren Dejan Radibratovic, som även driver restaurangen Aroma Mat & Dryck precis bredvid. Mer information om mässan kan man läsa här.

I Cognac med omnejd sjungs långsamhetens lov. Tiden är hemligheten bakom de rika aromerna, här har ingen bråttom. Mötet med människorna och drycken kan nog förvåna: dels för att du trodde att du inte tyckte om sprit, dels för att cognac kan användas till mycket mer.

Så inleds den artikel jag idag vill tipsa alla finsmakare om. Den återfinns i det just nyutkomna numret av Allt om Resor (2010 nr 2). Artikeln är skriven av samma favoritskribent som jag nämnde i Lästips för konnässörer - del 2 och även denna artikel är illustrerad med mina foton från Cognac.

Artikeln är full med tips om vilka restauranger och stjärnkrogar som är värda ett besök när man befinner sig i regionen. Det finns även bra tips om hur man på bästa sätt kan öka sina kunskaper om gudadrycken cognac, vilka museum och cognacshus som är värda ett besök. Är du inte redan prenumerant, så skynda till tidningshyllan för att skaffa dig ett exemplar.

Denna vecka tycker jag alla finsmakare skall läsa det nyutkomna numret av Vin & Bar Journalen (nr 6 2009). I denna tidning finns en mycket initierad artikel om cognac, skriven av min favoritskribent. (Hon är faktiskt inte bara min favoritskribent utan favorit-allt, hon är även min fästmö.)

Artikeln handlar givetvis om drycken, men även om vilka platser och restauranger som är värda ett besök när man reser runt i Cognacsregionen. Dessutom har artikeln en guide till åtta olika cognacshus med priset på vad en rundvandring kostar.

Att artikeln är rikligt illustrerad med foton jag tagit, tycker jag givetvis är roligt. Men bäst är att Vin & Bar Journalen frågade mig om jag kunde göra ett urval av bra cognacssorter i olika prisklasser som passar vid olika tillfällen.

Om du inte redan prenumererar på Vin & Bar Journalen, kan du här beställa ett gratis provnummer.

Idag tycker jag alla finsmakare skall läsa Svenska Dagbladet. På ett uppslag i Kulturdelen finns en artikel om julcognac som jag skrivit.

Artikeln handlar om det blommiga paradiet och de änglar som finns där. Änglarna är törstiga och konsumerar fritt mer än motsvarande 20 miljoner flaskor cognac per år! Trots detta är de cognacsproducenternas bästa vän.

I Norden är Cognac extra populärt i juletid och i Sverige mer än fördubblar Systembolaget sin försäljning av cognac under december. Cognacshusen vet om detta och gör därför speciell julcognac. Tyvärr är de flesta av dessa svåra att få tag på i Sverige så jag har gjort ett urval med sex olika cognac som passar perfekt till julbordet. Dessa är:
• Château de Beaulon 12 Ans
• Frapin VSOP Cuvée Rare
• Grönstedts XO Christmas Cognac 2009
• Louis Royer VSOP Force 53°
• Martell Noblige
• Otard XO Gold

I artikeln kan man läsa mer om dessa cognacssorter och även mina smakutlåtanden om dem. Om man inte lyckats få tag på tag av ett exemplar av SvD idag, går det även att hitta artikeln på Internet: Högtid för cognac.

Fler lästips för konnässörer kommer inom kort.

Jag befinner mig nu på en kryss på det helt nya, gigantiskt stora kryssningsskeppet Oasis of the Seas. Detta är det största passagerarfartyg som någonsin byggts och det var en mäktig upplevelse att kliva ombord och mötas av ett helt samhälle med krogar, torg och parker.

Det finns 24 restauranger och barer ombord, fler än i de flesta svenska städer. Fartyget har 20 däck och är 360 meter långt, vilket skulle göra det en rejäl bit höge än Eiffeltornet om man ställde henne på högkant. Oasis of the Seas tar totalt drygt 8000 personer inkl besättningen, alltså nästan fyra gånger fler än Titanic, och jag kan intyga att hon flyter minst fyra gånger bättre.

Rederiet Royal Caribbean International bjöd in mig att delta på invigningskryssningen som är fyra dagar lång och utgår från Fort Lauderdale, Florida. Jag skulle kunna rapportera om alla coola attraktioner som linbana, klätterväggar, vågsurfanläggningar, vattenshower, isrink, hiss-bar med mera, men denna hemsida är ju enbart tillägnad cognac.

Vilken av alla barer skall man då välja om man är sugen på cognac? Bäst cognacsutbud bland barerna har The Champage Bar på däck 5. I ljuset av skeppets stora och varierande utbud av attraktioner och restauranger så ter sig cognacssortimentet ganska blekt. Men det är ändå en hygglig spridning på kvalitet och pris. Såhär ser menyn ut:
• Courvoisier VSOP, 8.00 USD
• Courvoisier XO, 13.00 USD
• Rémy Martin VSOP, 8.50 USD
• Rémy Martin XO Excellence, 13.00 USD
• Louis XIII de Rémy Martin, 77.50 USD

För dessa priser får man en jigger, dvs nästan 4 cl. Eftersom dollarn i skrivande stund är relativt låg, är det bra priser sett ur ett svenskt perspektiv. Louis XIII de Rémy Martin är här egentligen bara hälften så dyr som den borde vara om man utgår från producenternas rekommenderade utpris.

Besöker man taxfreebutiken ombord på Oasis blir man glad. Kanske inte för blygsamma utbudet, men för de mycket låga priserna som i vissa fall bara är en tredjedel av vad det kostar hemma. Detta är taxfreebutikens cognacssortiment:
• Hennessy VS, 100 cl, 34.99 USD
• Courvoisier VSOP, 100 cl, 34.99 USD
• Rémy Martin VSOP, 100 cl, 39.99 USD
• Hennessy VSOP, 100 cl, 64.99 USD
• Rémy Martin XO Excellence, 70 cl, 109.00 USD

Hur mycket cognac går det åt till hummersoppan? Jag ställde frågan till svenska Seidy Söderholm som är Food & Beverage Manager ombord och har hela 1100 i besättningen under sig. Svaret är noll liter. Trots att det på menyn i huvudmatsalen Opal står att det är cognac i hummersoppan så använder de istället den billiga franska brandyn Marc Roger Napoleon. Av denna brandy går det åt 6-8 flaskor per serveringstillfälle. Men jag kan lugna alla att trots detta faktum är soppan utsökt.

En ny hemsida fylld med information om cognac har precis lanserats. Hemsidan kretsar enbart kring cognac och innehåller uppslagsverk, frågesport, drinkrecept, branschfakta med nyckeltal samt ett multimediabibliotek.

Bakom hemsidan står den franska myndigheten och intresseorganisationen BNIC, som bland annat har till uppgift att utbilda och informera om fenomenet cognac. I februari släppte de en CD-ROM med samma innehåll, och det är den som de nu webbanpassat och publicerat på Internet.

Hemsida är uppbyggd i tre nivåer anpassade efter besökarens kunskapsnivå. Den finns språkstöd för franska, engelska och tyska.

De korta filmerna är informativa, men i mitt tycke är det uppslagsdelen Cognac Encyclopedia som är den mest givande. Man ser på användargränssnittet att även denna är tänkt att vara trespråkig, men tyvärr är det bara den franska upplagan som i dagsläget innehåller information.

Delen med frågesport lanserades redan för några år sedan. Jag rekommenderar alla att spela en runda och ta sig igenom de tre olika svårighetsnivåerna ***, VSOP och XO.

Hemsidan hittar du på adressen: www.conference.cognac.fr.

"Om människor visste hur nyttigt cognac är, skulle de supa ihjäl sig." sa Kung Oscar II:s personlige hovläkare Pehr Henrik Malmsten (1811-1883).

Just nu pågår en tillfällig utställning på Musée d'Art et d'Histoire i Cognac. Där har man samlat olika cognacsaffischer genom tiderna. Den affisch som fascinerade mig mest var en från 1910 med rubriken "Sus a la grippe" (Ner med influensan). Mycket pedagogiskt kan man se hur droppar ur en flaska cognac av märket Edmond Dupuy, tar kål på hemska monsterliknande influensavirus. (Cognacshuset Edmond Dupuy är mer känt som Bache-Gabrielsen på den Skandinaviska marknaden.)

Även om cognac består av eaux-de-vie (livets vatten), är jag mycket skeptisk till påståendet att den kan bota influensan. Men det går inte att helt blunda för de goda och läkande egenskaperna i detta ädla, helande elixir.

De koncentrerade och destillerade vindruvorna som en cognac består av, ger all cognac en hög halt av polyfenoler. Dessa polyfenoler tillhör gruppen antioxidanter som, genom att bekämpa de fria radikalerna, stärker människans immunförsvar. Även den hälsofrämjande ellagsyran som eken utsöndrar i cognacen under lagringen har en kraftig antioxidantisk effekt.

Invånarna i Cognac lever längre än den genomsnittliga fransmannen och invånarna i Armagnac lever i snitt till och med fem år längre. Professor Nicholas Moore från universitetet i Bordeaux har funnit ett samband med det låga antalet hjärt- och kärlsjukdomar i området (bland de lägsta i världen) och det gyllene destillat som de dricker. Man har inte ännu identifierat och isolerat den nyttiga substansen som förebygger den typ av blodproppar som kan ge upphov till hjärtattack, men man vet i alla fall att det inte är alkoholen.

Cognac är starksprit och man skall inte förringa de skador som alkoholen kan skapa. Alkohol är utan tvivel den drog som kostar samhället mest, och alkohol kan vara starkt beroendeframkallande hos vissa människor.

Min personliga rekommendation är att inte använda cognac som varken medicin eller berusningsmedel, utan att istället njuta av den som den är avsedd - det vill säga mycket långsamt och i måttliga mängder.

Kvällen den 4 november har du chansen att prova några enastående cognacssorter, många av dem annars mycket svåra att finna i Sverige.

Det är den första upplagan av Stockholm Cognac Connaisseur Summit som kommer att gå av stapeln. På detta event kan intresserade få möjlighet att prova och lära sig mer om cognac samt utbyta erfarenheter med likasinnade. Cognacsskribenter, författare, provare och entusiaster är inbjudarna. Men man behöver inte ha detaljerad kunskap om cognac för att delta, men man bör nog ha ett stort intresse.

Stockholm Cognac har som mål att bli den självklara samlingsplatsen för cognacsconnaisseurer och cognacsentusiaster. Stockholm Cognac är inte tänkt att vara en regional klubb för bara Stockholmsregionen, utan avser förena cognacsintresserade i hela Sverige genom att arrangera återkommande event.

Den första träffen sker på Källaren Aurora i Gamla Stan, Stockholm. Efter en gemensam middag sker provningar av ett flertal olika cognac från exceptionella hus som bland annat Delamain och Dudognon. Detta kan bli grunden till Sveriges första oberoende, rikstäckande cognacssällskap.

Vid skrivande stund finns platser kvar om du vill anmäla dig. Mer information och anmälan finns på: www.stockholmcognac.se

Om man sommartid närmar sig staden Cognac till fots, kan den med uppmärksamt sinne ana den saftiga doften från fältens gröna vinrankor. Vinrankorna brer ut sig i prydliga rader som bildar randiga mönster över de fridfulla kullarna.

Framåt sensommaren blir det allt mer aktivitet på fälten, då ska druvorna skördas. När hösten närmar sig fylls luften av den lätta och flyktiga doften av fruktig etanol. Doften blir mer påtaglig ju närmre ett destilleri man kommer. Att vandra längs alléerna på landsvägarna eller längs med Charentefloden och insupa dofterna från landskapet är en mäktig känsla som mycket väl kan mäta sig med upplevelsen av att smaka på slutresultatet av böndernas arbete.

Bortsett från hur man anländer till regionen, är det förvånansvärt lite som skiljer sig i Cognac i dag jämfört med förr. Ser man på själva cognacsframställningen så är det nästan ingenting alls som förändrats. Detta blir man varse då man läser Robert Delamains bok Histoire du Cognac.

Boken är svår att få tag på, även på de franska antikvariaten. Om man väl lyckats komma över ett exemplar, återstår att förstå den. Antingen måste man vara en fena på sirligt formulerad gammelfranska (vilket jag inte är) eller ta hjälp av någon som är det (i mitt fall min kära fästmö).

Boken lär inte finnas översatt till något annat språk. Utdelningen blir desto större om man lyckas ta sig igenom den. Fast den främst berör historiken och produktionen under artonhundratalet, har den ett mycket poetiskt och lyriskt språk med formuleringar som ibland är så förfinade att de troligen inte går att översätta överhuvudtaget.

I morgon kommer jag att ta mig Cognac. Dock inte till fots, utan med flyg och bil.

På midsommardagen är det sort firande i Cognac. Men man firar inte midsommar av samma anledning som här uppe i norr.

I år är det precis hundra år sedan det officiella erkännandet cognacsdistriktets gränser. Detta skall man fira med musikfest, gratiskonserter och karnevalståg genom staden. Kommunpampar kommer att hålla tal och högtidlighålla hundraårsminnet av dagen då Cognac lade grunden till sin identitet.

Egentligen sker firandet 50 dagar försent, för det dekretet som firas fastställdes den 1 maj 1909. Det var då som namnet cognac skyddades och efter det måste all övrig brandy som görs på andra ställen i världen heta något annat än just cognac.

"Ingen vara i hela världen har lockat så många förfalskare som cognac"
- Robert Delamain, historiker och författare (1879-1949)

Hundra år senare kämpar man fortfarande mot förfalskningar. Det finns fortfarande flera producenter världen över som olovligen saluför sina destillat som cognac.

Själv kommer jag delta i firandet, fast på distans. Midsommar är en av de absolut roligaste högtiderna i Sverige, så jag stannar här. När jag fått nog av osten, sillarna och laxen så blir ett litet glas ung cognac en ultimat digestif.

Nej, det är inget aprilskämt - det går att fynda alkohol i Norge. Sverige har en otroligt hög skatt på alkohol, och i Norge är den ännu högre. Trots detta kan jag som svensk tjäna hundralappar, till och med tusenlappar, genom att åka till Norska Vinmonopolet för att handla vissa flaskor.

I morgon är det skärtorsdagen, den dag på året som gränshandeln når sitt klimax. Påsklediga, törstiga norrmän tar sig till Sverige på "Harrytur" och bunkrar upp på Systembolaget. Många av dem är ovetande om att vissa flaskor faktiskt är billigare hemma i Norge.

Jag har gjort en jämförelse med de flaskor man tjänar mest på att köpa i Norge. Eftersom denna sida har utpräglat fokus på cognac, är det därför bara cognac som ingår i jämförelsen. Och för att dessutom göra jämförelsen enklare har jag gjort sammanställningen i euro istället för att trassla med de båda meningslösa valutorna SEK och NOK.

	Systembolaget	Vinmonopolet	Rabatt	Rabatt %
Frapin Château Fontpinot XO	79,29 €	64,44 €	14,86 €	18,7 %
Bache-Gabrielsen Cuvée Solène No 99	115,39 €	94,35 €	21,04 €	18,2 %
Jean Fillioux Réserve Familiale	220,16 €	191,39 €	28,77 €	13,1 %
Rémy Martin Louis XIII	1532,25 €	1359,00 €	173,25 €	11,3 %
Courvoisier VSOP Exclusif	55,57 €	50,95 €	4,62 €	8,3 %
Delamain Reserve de la Famille	258,01 €	237,71 €	20,29 €	7,9 %
Louis Royer Force 53° VSOP Fine Champagne	49,57 €	46,38 €	3,19 €	6,4 %
Hennessy Private Reserve 1865	175,30 €	166,23 €	9,07 €	5,2 %
Meukow XO Gold Panther	87,05 €	82,66 €	4,39 €	5,0 %
Hennessy XO	124,62 €	119,93 €	4,69 €	3,8 %
Jean Fillioux Napoléon	64,52 €	62,17 €	2,35 €	3,6 %
Frapin VIP XO	128,22 €	124,46 €	3,76 €	2,9 %

I ärlighetens namn måste jag medge att det stora flertalet cognacssorter är mycket billigare i Sverige. Det verkar som om norrmännen värderar sina egna norska cognacsmärken mycket högre än vad svenskarna gör, för dessa är de man sparar mest på att handla i Sverige. Larsen, Jon Bertelsen och Bache-Gabrielsen kan vara upp till 31-43 % billigare i Sverige.

Men det finns ju fler anledningar att handla sin cognac i Norge, Vinmonopolet har ett utbud på cognac som är mångdubbelt större än i Sverige, med hundratals fler sorter. För min egen del är det inte omöjligt jag åker på bakvänd Harrytur, det vill säga "Harryretur".