Cognac Society - Konjak

"Om människor visste hur nyttigt cognac är, skulle de supa ihjäl sig." sa Kung Oscar II:s personlige hovläkare Pehr Henrik Malmsten (1811-1883).

Just nu pågår en tillfällig utställning på Musée d'Art et d'Histoire i Cognac. Där har man samlat olika cognacsaffischer genom tiderna. Den affisch som fascinerade mig mest var en från 1910 med rubriken "Sus a la grippe" (Ner med influensan). Mycket pedagogiskt kan man se hur droppar ur en flaska cognac av märket Edmond Dupuy, tar kål på hemska monsterliknande influensavirus. (Cognacshuset Edmond Dupuy är mer känt som Bache-Gabrielsen på den Skandinaviska marknaden.)

Även om cognac består av eaux-de-vie (livets vatten), är jag mycket skeptisk till påståendet att den kan bota influensan. Men det går inte att helt blunda för de goda och läkande egenskaperna i detta ädla, helande elixir.

De koncentrerade och destillerade vindruvorna som en cognac består av, ger all cognac en hög halt av polyfenoler. Dessa polyfenoler tillhör gruppen antioxidanter som, genom att bekämpa de fria radikalerna, stärker människans immunförsvar. Även den hälsofrämjande ellagsyran som eken utsöndrar i cognacen under lagringen har en kraftig antioxidantisk effekt.

Invånarna i Cognac lever längre än den genomsnittliga fransmannen och invånarna i Armagnac lever i snitt till och med fem år längre. Professor Nicholas Moore från universitetet i Bordeaux har funnit ett samband med det låga antalet hjärt- och kärlsjukdomar i området (bland de lägsta i världen) och det gyllene destillat som de dricker. Man har inte ännu identifierat och isolerat den nyttiga substansen som förebygger den typ av blodproppar som kan ge upphov till hjärtattack, men man vet i alla fall att det inte är alkoholen.

Cognac är starksprit och man skall inte förringa de skador som alkoholen kan skapa. Alkohol är utan tvivel den drog som kostar samhället mest, och alkohol kan vara starkt beroendeframkallande hos vissa människor.

Min personliga rekommendation är att inte använda cognac som varken medicin eller berusningsmedel, utan att istället njuta av den som den är avsedd - det vill säga mycket långsamt och i måttliga mängder.

Jag reser mycket i mitt arbete. Så snart jag kommer till en ny plats brukar jag roa mig med att se hur många och vilka sorters cognac som finns i baren, restaurangen eller i affären.

Denna vecka tillbringar jag på det trivsamma och avkopplande Fra Mare Spa i den lilla badorten Haapsalu i Estland. En hotellshop brukar oftast inte ha så stort urval, utan bara erbjuda det mest väsentliga. Något jag dock genast la märke till på det hotell jag nu bor på, var att den minimala butiken hade hela 11 olika sorters cognac på hyllorna. I hotellets lilla bar bredvid finns till och med en flaska cognac monterad på vägghållare med dosör (något jag ofta sett hemma, men aldrig med en cognacsflaska).

Vidare har byns största matvaruaffär 25 olika cognac i sitt sortiment. Jämför detta med att stora svenska Systembolaget bara har två fler, alltså 27 olika sorters cognac i sitt standardsortiment.

I Estland såldes det 1,6 miljoner flaskor cognac förra året. Siffrorna säger kanske inte så mycket vid en första anblick och listar man de länder som cognac exporteras till så kommer Estland först på åttonde plats i Europa.

Men något anmärkningsvärt inträffar om man även tar med respektive lands befolkningsmängd i ekvationen. Eftersom Estland bara har drygt 1,3 miljoner invånare blir genomsnittskonsumtionen nästan 84 cl cognac per person och år! Detta är den absolut högsta i Europa och är nära 12 gånger mer än hemmamarknaden Frankrikes ynka 7 cl cognac per person och år.

Nu är det känt att mycket av den cognac som exporteras till Estland senare skeppas vidare till Ryssland. Med kompensation för detta borde Estland ligga ungefär vid 55-60 cl cognac per person och år, vilket gör Estland jämbördigt med Finland och Norge.

Hur det än är med cognacskonsumtionen, är det alltid trevligt för en cognacsälskare att vara i ett land där det överallt finns ett brett utbud av cognac, och där det finns fler sorters cognac än whisky att välja på.

Nej, det är inget aprilskämt - det går att fynda alkohol i Norge. Sverige har en otroligt hög skatt på alkohol, och i Norge är den ännu högre. Trots detta kan jag som svensk tjäna hundralappar, till och med tusenlappar, genom att åka till Norska Vinmonopolet för att handla vissa flaskor.

I morgon är det skärtorsdagen, den dag på året som gränshandeln når sitt klimax. Påsklediga, törstiga norrmän tar sig till Sverige på "Harrytur" och bunkrar upp på Systembolaget. Många av dem är ovetande om att vissa flaskor faktiskt är billigare hemma i Norge.

Jag har gjort en jämförelse med de flaskor man tjänar mest på att köpa i Norge. Eftersom denna sida har utpräglat fokus på cognac, är det därför bara cognac som ingår i jämförelsen. Och för att dessutom göra jämförelsen enklare har jag gjort sammanställningen i euro istället för att trassla med de båda meningslösa valutorna SEK och NOK.

	Systembolaget	Vinmonopolet	Rabatt	Rabatt %
Frapin Château Fontpinot XO	79,29 €	64,44 €	14,86 €	18,7 %
Bache-Gabrielsen Cuvée Solène No 99	115,39 €	94,35 €	21,04 €	18,2 %
Jean Fillioux Réserve Familiale	220,16 €	191,39 €	28,77 €	13,1 %
Rémy Martin Louis XIII	1532,25 €	1359,00 €	173,25 €	11,3 %
Courvoisier VSOP Exclusif	55,57 €	50,95 €	4,62 €	8,3 %
Delamain Reserve de la Famille	258,01 €	237,71 €	20,29 €	7,9 %
Louis Royer Force 53° VSOP Fine Champagne	49,57 €	46,38 €	3,19 €	6,4 %
Hennessy Private Reserve 1865	175,30 €	166,23 €	9,07 €	5,2 %
Meukow XO Gold Panther	87,05 €	82,66 €	4,39 €	5,0 %
Hennessy XO	124,62 €	119,93 €	4,69 €	3,8 %
Jean Fillioux Napoléon	64,52 €	62,17 €	2,35 €	3,6 %
Frapin VIP XO	128,22 €	124,46 €	3,76 €	2,9 %

I ärlighetens namn måste jag medge att det stora flertalet cognacssorter är mycket billigare i Sverige. Det verkar som om norrmännen värderar sina egna norska cognacsmärken mycket högre än vad svenskarna gör, för dessa är de man sparar mest på att handla i Sverige. Larsen, Jon Bertelsen och Bache-Gabrielsen kan vara upp till 31-43 % billigare i Sverige.

Men det finns ju fler anledningar att handla sin cognac i Norge, Vinmonopolet har ett utbud på cognac som är mångdubbelt större än i Sverige, med hundratals fler sorter. För min egen del är det inte omöjligt jag åker på bakvänd Harrytur, det vill säga "Harryretur".

Den nya Bondfilmen Quantum of Solace rullar just nu på biograferna. Den nye James Bond, spelad av Daniel Craig, har fått kritik för att den tidigare så charmige älskaren förvandlats till en kallhamrad mördare. Men något som "nya Bond" fortfarande har gemensamt med sina föregångare är den påfallande höga alkoholkonsumtionen.

Man kanske tror att agent 007 bara dricker vodka martini, "shaken not stirred", men så är inte fallet. James Bond dricker ett brett spektra av drinkar, vodka martini kommer först på fjärde plats. När jag som cognacsskribent tittade närmre på Bonds alkoholvanor märkte jag även att han inte bara en storkonsument av cognac, han har även djupgående kunskaper om denna ädla dryck.

Siten AtomicMartinis har detaljerad statistik på allt som James Bond druckit. Lägger man ihop alla böcker och filmer har Bond totalt svept 431 drinkar. Av dessa är 24 cognac, vilket gör det till Bonds sjätte mest populära dryck. Favoritdrycken är champagne som han har druckit 65 gånger (varav märket Bollinger 17 gånger).

Första gången Bond glänser med sina cognacskunskaper är i filmen Goldfinger. Där utspelar sig en middagsscen som kan tyckas krypisk för oinvigda. Middagssällskapet diskuterar en cognac som Bond dissar med att säga "Det här borde vara en 30-årig Fine, mediokert blandad, sir. Med en överdos Bons Bois." Fine är en term som ratificerades 1928 och syftar på att cognacen är ursprungsmärkt (det har alltså inget med åldern att göra). Bons Bois är ett av cognacs sex cru, det är lågt rankat eftersom det oftast ger en spritig cognac som åldras snabbt och inte kan lagras på fat längre tider.

I filmen I Hennes Majestäts hemliga tjänst åker vår hjälte bob, men blir avslängd efter en fight med ärkeskurken Ernst Stavro Blofeld. När Bond ligger i snön kommer genast en hjälpande Sankt Bernadshund till undsättning. Bond säger till hunden "Bry dig inte om det, gå och hämta cognacen. Femstjärnig Hennessy såklart!".

Femstjärnig Hennessy är inte lätt att få tag på idag. Den salufördes under nittonhundratalets första hälft och det är tveksamt om den fortfarande fanns i produktion då filmen spelades in 1969. Den är lagrad runt 10 år och har inte fått någon ersättare i Hennessys nuvarande sortiment, men åldersmässigt den ligger mellan deras VSOP och XO.

Säregna vapen är ett av Bonds signum. I filmen Diamantfeber hittar Bond ett nytt användningsområde för en cognacsflaska av märket Courvoisier då torpeden Mr Kidd, utklädd till servitör, går till attack med grillspett. Bond ger honom en cognacsdusch och gangstern flamberas tillsammans med grillspetten.

James Bond lever ett farligt liv, men med tanke på hans alkoholkonsumtion är det troligen hans drickande som slutligen kommer att döda honom. I snitt dricker James Bond 5,2 drinkar/film. Förra filmen Casino Royale hjälpte till att öka statistiken. Då fick Bond, i Daniel Craigs hårda tappning, i sig 12 drinkar.

Den mest intressanta utställaren på Vinordic-mässan i våras var utan tvekan Château de Beaulon. Slottet med den fantastiska och trollska slottsparken ligger i Saint-Dizant-du-Gua, en liten avlägsen by i Cognacsregionens utkant. Huset byggdes 1480 och var under 1600-talet säte för biskopen i Bordeaux. 1712 började man destillera cognac, något som den nuvarande ägaren Christian Thomas fortfarande gör.

Château de Beaulon ligger i en enklav av Fins Bois. Fins Bois är ett cru som är lågt rankat och oftast kännetecknas av tyngre och fruktiga eaux-de-vie som åldras för snabbt för att ingå i äldre cognacskvaliteter. Men Fins Bois enklav (och i synnerhet Château de Beaulon) är ett mäktigt och imponerande undantag. Här har de bevisat att man kan producera cognac med samma elegans och långsamma åldring som i de bästa cru.

Till skillnad från de flesta andra, odlar Beaulon inte bara den vanliga druvan ugni blanc, utan även de mer svårodlade druvorna colombard, folle blanche samt den gamla armagnacdruvan montils. Allt odlas ekologiskt utan kemikaler och syntetiska bekämpningsmedel. Beaulon köper inte heller in druvor, vin eller eaux-de-vie från andra odlare, vilket gör deras cognac till en så kallad Single Estate.

För tre veckor sedan hade jag nöjet att besöka slottet och prova mig igenom deras olika kvaliteter av både cognac och pineau. Den cognac som gjorde störst intryck på mig var (inte helt oväntat) deras flaggskepp Extra Rare.

Tidigare hade Beaulon en sort som hette Rare och var gjord på destillat från de tre skördarna 1904, 1907, 1914 (detta unikum har jag provat vid ett tidigare tillfälle). För att få upp spänsten har man nu dessutom tillsatt ett 50-årigt destillat och kallar den numera Extra Rare. Dess arom är mycket len, komplex och mångfacetterad tack vare kombinationen av alla olika druvor. Regionens karaktäristiska fruktighet framträder tydlig i smaken. I bouqueten finns även inslag av ceder och russin samt antydan av choklad.

Château de Beaulon Extra Rare importeras och finns att få tag på i Sverige, men tyvärr inte på Systembolaget. Vill man uppleva denna pärla här, får man i stället ta sikte på någon av de finare restaurangerna.

Imorgon är det midsommarafton, den dag på året som det förmodligen skålas mest i Sverige. Men hur kommer det sig att vi svenskar inte kan skåla på ett vettigt sätt?

På nästan alla jordens språk använder man samma ord för skål som för friskhet och hälsa, utom på de skandinaviska språken. Här använder man ordet skål, ett märkligt ord med osäker härkomst. Historiker och språkkännare lär i alla fall vara eniga om att varken ordet skål eller lagom kommer från någon bunke som vikingar drack ur och som fick gå laget om.

Nåväl, ett alltför vanligt sätt att skåla i Sverige är lyfta glaset till brösthöjd, säga "skål", med ett fånigt leende försöka titta alla i ögonen samtidigt, dricka en klunk, ännu en gång försöka se alla i ögonen och sedan slutligen ställa ner glaset. Den udda svenska skålritualen är bara drygt hundra år gammal. Den utvecklades av officerskåren mot slutet av 1800-talet. Etiketten var detaljerad och man skulle bland annat lyfta glaset till uniformens tredje knapp och bara fatta glaset i höger hand.

Lyckligtvis har den märkliga svenska skålceremonin inte gjort några landvinningar utomlands. Skälet till det är enkelt - man har missat den viktigaste komponenten.

En skål är ingen riktig skål om man inte hör ljudet av klingande glas. Människan har fem sinnen: synen, känseln, lukten, smaken och hörseln. När man avnjuter sitt glas med cognac, öl, vin, snaps (eller vad man nu har i det) så kan drycken uppfattas av alla ens sinnen, utom just hörseln. När man höjer sitt glas för att tacka, hedra eller önska sina vänner hälsan, så kompenseras dryckens felande sinnesintryck med just ett kling.

Att allt fler idag frångår den gamla skålritualen beror nog inte på att man snart avskaffat hela försvaret, utan snarare på att folk nu är mer beresta och blir mer kontinentala.

En klingande midsommarskål till alla mina läsare!

Vårt luktsinne är kanske ett av våra mest märkliga sinnen. Luktsinnet är inte bara sammankopplat med smaksinnet, det är även det sinne som enklast triggar och återväcker gamla minnen hos oss.

Människans hjärna behandlar inte våra sinnen rättvist. Av alla sinnesintryck som hjärnan får kommer runt 70 procent från synen, samtidigt som luktsinnet blir styvmoderligt behandlat och bara utgör några procent. Det kan vara en av anledningarna till att man blixtsnabbt kan identifiera och namnge en färg eller form, fast man kan ha problem att namnge den enklaste doften.

Det är inte lätt att identifiera dofter, inte ens för experter. Trots detta kan även en otränad näsa identifiera tusentals olika dofter.

Ju äldre en cognac är, desto starkare aromer har den och desto lättare blir de därför att identifiera. Att en gammal cognac har starkare aromer beror på två anledningar: För det första är det själva ekfatslagringen i sig och destillatets kontakt med eken som är den största orsaken till att aromer skapas. Ju längre kontakt med ekfatet, desto mer smak. För det andra är ung cognac utspädd med vatten, ju yngre den är desto mer späds den. En ung cognac (VS och VSOP) späds för att komma ner till en alkoholhalt på 40 procent, en gammal cognac har naturligt dunstat sig ner till denna nivå. Givetvis har en utspädd cognac svagare aromer än en outspädd. Detta medför också att alkoholens doft är påfallande stark på en ung cognac och mycket sparsam på en gammal, trots att de har samma alkoholstyrka.

Med åldern får en cognac inte bara mer arom, utan även fler aromer. Det är fortfarande ett mysterium hur det sker, ingen vet den exakta kemiska processen som sker under lagringen i ekfatet då den starka, fräna spriten långsamt utvecklar en flora av aromer.

En färdigbuteljerad cognac består av en blandning från flera olika cognacsfat. Det är inte ovanligt att det ingår cognac från 80-100 olika fat av varierande ålder i en vanlig blandning. Detta görs för att skapa så komplexa och mångfacetterade aromupplevelser som möjligt.

Nedan presenterar jag en tabell av de vanligast förekommande aromerna och vid vilken ålder de brukar framträda. Flera av aromerna beror på vilket av Cognas cru som vinet odlats i. Vissa områden tenderar till att ge blommiga aromer, medan andra ger fruktiga.

Ålder	Fruktiga aromer	Blommiga aromer	Balsamiska aromer	Kryddiga aromer
45-50		akacia	sandelträ
40-45	kokos, passionsfrukt		eukalyptus
35-40	muscat-druva, kanderad frukt	narcissus		muskot
30-35	litchi, fikon	hyacint	ceder	lakrits,honung
25-30	marmelad, katrinplommon	kaprifol	rökelse
20-25	apelsinskal, glanshägg	jasmin	choklad	saffran
15-20	mandel, valnöt	iris, syren	tobak	kanel, curry
10-15	hasselnöt, jordnöt	nejlika, eternell	läder	svartpeppar
5-10	aprikos, persika	ros, viol	ek	grönpeppar
0-5	plomon, päron	tusensköna, petunia	vanilj	kryddnejlika

Norge är ett långt mer framstående land än Sverige - i alla fall när det gäller cognac. Jag har själv bott i Norge och gillar landet, men kan också samtidigt förstå varför svenskar ibland gör sig lustiga över Norge. Men en sak har norrmännen i alla fall förstått:konjakk.

Under påsken stiger Norges redan anmärkningsvärt höga cognacskonsumtion ännu mer. Påsken skall ju firas med stillhet så normalt slår man sig ner i sin fåtölj, läser deckare och häller upp ett glas cognac.

En norsk påsktradition såhär i början av påsken är att bege sig ut på Harrytur. Eftersom mat, tobak och alkohol är avsevärt billigare i Sverige än i Norge, är det vanligt med norrmän som tar sig över gränsen till Sverige för att fynda och köpa sina cognacsflaskor.

Norges tidigare jordburksminister Lars Sponheim fick en gång frågan om han gjorde detsamma och svarade "Det kunne ikkje falle meg inn, eg synest det er Harry." fritt översatt: "Det skulle aldrig falla mig in, jag tycker det är smaklöst." Detta uttalande myntade begreppet Harrytur och just idag är tusentals norrmän på Harrytur, hur vulgärt den gamle ministern än tycker det är. Till skillnad från Sverige så är skärtorsdagen en helgdag i Norge och just därför är detta en av de bästa dagarna på året för norrmännen att dra ut på Harrytur.

Antalet drinkar med cognac kan varieras i det oändliga. Bland dessa finns ett hundratal officiellt namngivna cognacsdrinkar.

När man mixar cognacsbaserade drinkar kan man med fördel använda en ung cognac. En VS/*** eller VSOP fungerar alldeles utmärkt. En cognacs fruktighet avtar ju längre den är lagrad och eftersom det är fruktighet man har glädje av i drinkar är det inte särskilt vist att använda en gammal, varken med avseende på smaken eller plånboken.

Här presenterar jag tre bland de enklaste cognacsdrikarna, två svenska klassiker och en nymixad maltes.

Grosshandlargrogg
En drink från tiden då man fortfarande kallade drinkar för groggar. Den är förvånansvärt läcker i all sin enkelhet och avnjutes med fördel heta sommarkvällar.

4 cl cognac
20 cl sockerdricka
is

Guldkant
Även detta en grogg från skandinavismens era (sent 1800-tal). Förmodligen drucken av samma grosshandlarklientel som den förra.

4 cl cognac
2 cl punsch
is

Kinnieac
En bubblare – i båda bemärkelserna. Kinnie är en maltesisk "vuxenläsk" med smak av pomerans och bitterapelsin som finns att köpa på bl a Coop Forum. (Som substitut till Kinnie kan man använda en blandning av Pommac och Campari.) En idealisk cocktail för de som tröttnat på sötsliskiga drinkar.

4 cl cognac
20 cl Kinnie
is
dekorera med lime, apelsin eller citron

Är man en riktigt renlärig bartender, är facit till frågan: inget av det!

Jag drar mig till minnes att den säregna vasastanskrogen Cliff Barnes hade högre pris på sina fyror än på sina sexor. En byråkrat på socialtjänstnämnden fann detta oacceptabelt och drog detta ända till Regeringsrätten. Med tanke på all den publicitet och uppmärksamhet som krogen fick, skulle man kunna tro att allt var arrangerat av mycket skicklig PR-människa, anlitad av krogen själv. Verkligheten överträffade dikten och det visade sig att det bara var en lagom korkad socialtjänstnämndsbyråkrat som stod bakom det hela, vars syfte var att minska alkoholkonsumtionen på krogen, men resultatet blev det rakt motsatta.

Ett annat fall är när bartendern på krogen Mårten Trotzig i Gamla Stan nekar en gäst att beställa en fyra med orden "Tyvärr, fyrorna är slut. Men du kan beställa en sexa.".

Nåja, hur mycket cognac skall man ha i glaset då? Som med alla recept är proportionerna mellan ingredienserna viktiga. Alkohol i ett drinkrecept är lika självklart som salt i ett matrecept. Men för mycket alkohol i en drink skadar kompositionen på samma sätt som översaltad mat. För att ha koll på proportionerna använder skickliga bartendrar världen över en ett drinkmått kallas Jigger.

Det finns olika storlekar på jiggers, men den ursprungliga storleken är 1,5 fl oz (US customary fluid ounce). Detta motsvarar 4,44 cl. En standardjigger har även ett mindre mått på motstående sida som kallas Pony. Detta är på 1 fl oz vilket motsvarar 2,96 cl. En snobb skulle självklart bara använda sig av dessa mått vid beställning av en cocktail eller ett glas cognac.

Ni kommer att hitta mer om cognacsdrinkar i denna blogg framöver.

Så länge man bara har cognac i glaset så har man ju inga proportioner att ta hänsyn till. Man borde kunna hälla på hur mycket man vill så länge man dricker upp allt i glaset. Eller för att lätt travestera Meyer-Breslaus klassiska citat: "Den cognac som inte blivit drucken, har förfelat sin uppgift.".

Sedan är det dessutom mycket mer fördelaktigt att dricka två på varandra följande treor cognac än en sexa. Det vet alla som dubbelt så ofta vill njuta av den magiska sista droppen.