Cognac Society - Konjak

För ett år sedan, skrev jag om när Rémy Martin lanserade sin nya Cœur de Cognac. Sedan i våras finns den nu även att få tag på i Sverige.

I veckan som gick deltog jag i en provning av Rémy Martins sortiment. Deras Brand Ambassador Dominique Jousson kom till Stockholm och ledde en provning av nya Coeur de Cognac tillsammans med VSOP Fine Champagne, XO Excellence och prestigecognacen Louis XIII de Rémy Martin. Provningen skedde på Grand Hôtel i det vackra Scholanderska rummet.

Rémy Martin är den näst största tillverkaren av cognac med en produktion på över 150 miljoner flaskor om året. Jag kan inte låta bli att imponeras av att de kan hålla en så god och jämn kvalitet med tanke på att de har över 1000 olika vinodlare som underleverantörer.

En som kan ta åt sig äran för detta är deras Maître de Chai (master blender), Pierrette Trichet. Hon är en av de väldigt få kvinnor som har detta yrke. På Rémy Martins är det ett jobb man har länge; de har bara haft fyra olika Maître de Chai de senaste 100 åren.

Coeur de Cognac är tänkt att tilltala en ny publik som aldrig tidigare övervägt att pröva cognac och som man nu vill ska ompröva sin åsikt. Särskilt riktar den sig mot kvinnliga konsumenter. Möjligen är det just för att jag själv inte hör till någon av dessa målgrupper som Coeur de Cognac inte alls faller mig i smaken.

Doften är ganska svag och syltig med inslag av övermogen aprikos, vanilj, kvitten. Det finns även en dov doft som jag kanske inte skall kalla unken, men det är något kvavt som jag inte är helt överens med. Smaken är ljus, lätt och ganska trivial utan komplexitet. Man känner en påtaglig sötma, men utan att den går till överdrift och blir jolmig. Bland aromerna märker man tropiska frukter som mango och ananas. Den har en kort eftersmak av ungt trä, som skulle kunna vara boisé (påskyndat åldrande med hjälp av ekchips).

Åldersmässigt är den en Napoléon och lägger sig därför mellan VSOP och XO. Internationellt har den blivit en försäljningsframgång och den har sålt dubbelt mot förväntat. Så man kan kanske anta att de verkligen har lyckats med att träffa sina nya målgrupper.

Rémy Martins yngsta cognac och storsäljare VSOP är mer komplex i smaken och kostar bara 3/4 av priset jämfört med nya Coeur de Cognac, så den tycker jag är ett klart bättre köp. Efter provningen var det bevisat att Rémy Martin kan göra utsökt cognac, men jag anser tyvärr inte att Coeur de Cognac är en av dem.

Floden Le Charente är i mitt tycke kanske en av världens vackraste vattendrag. Att floden dessutom är direkt orsak till drycken cognacs storhet, ger skönheten en extra dimension.

Le Charente börjar sitt flöde i Limousin vid östra Centralmassivet på nära 300 meters höjd över havet. Där ligger de stora ekskogarna och här växer en av de två sorters ek som används till cognacsfaten. Efter att ha flödat fram i 381 km och genom (eller åtminstone angränsat till) samtliga sex odlingsområden i Cognac rinner tills den slutligen ut i Atlanten vid staden Rochefort.

Efter andra världskriget så finns inga kommersiella fraktfartyg alls på floden, men för fritidsbåtar är den seglingsbar upp till Angoulême. För turister den som inte har en egen båt på plats finns möjlighet att hyra en båt för en semester i stilla mak med vackra vyer och trevliga stopp längs flodens bank.

Men Charente är inte bara vacker, det är även denna flods förtjänst att cognac blev världens mest förnäma destillat och sopade banan med andra sorters brandy som armagnac och calvados.

När Jehan Serazin startade ett av de allra första cognacsdestillerierna nära flodens mynning år 1571, så hade det redan destillerats brandy i Armagnac i mer än 100 år. Det finns förvisso fler saker som skiljer en armagnac från en cognac mer än det rent geografiska läget, men att Charente varit en stor handelsled redan sedan vikingatiden gynnade destillatet cognac avsevärt.

Engelska och holländska handelsmän har genom århundradena skeppat varor på floden. Vinerna från Cognac var mycket populära hos den engelske kungen Henry II och hans hov redan på mitten av 1100-talet.

Men cognacshusen har inte bara använt floden för att skeppa cognac, man har också lagt sina cognacslager nära floden för att dra nytta av den höga fuktigheten. En hög luftfuktighet gör att alkoholen i en eau-de-vie avdunstar långsammare än vattnet, vilket i sin tur möjliggör längre lagring och en bättre slutprodukt. Idag lagrar alla stora cognacsproducenter sin cognac i väldiga magasin där luftfuktighet och temperatur styrs på teknisk väg, så om de ligger vid floden är helt oviktigt. Men det finns fortfarande små producenter som har kvar sina lager längs vattnet. Några av dessa är Hine, Delamain och Tiffon-Braastad.

Om en månad är nästa chans för mig att se Charente. Att sitta på en restaurang och titta ut över floden och se hur den sakta flyter fram är en svårslagen upplevelse.