Cognac Society - Konjak

Av alla olika tävlingar om vilken producent som framställer bäst cognac så är förmodligen den mest ansedda IWSC, International Wine & Spirit Competition.

I årets tävling deltog 33 olika cognacsproducenter med tillsammans 70 olika cognacssorter. I torsdags tillkännagavs vinnarna. De som fick guldmedalj och blev bäst i respektive klass 2010 var dessa:

Bästa cognac Extra Grande Champagne
Bache-Gabrielsen Hors d'Age

Bästa cognac Extra
ABK6/Le Réviseur Origin

Bästa cognac XO Grande Champagne
Louis Royer Distillerie les Magnolias Grande Champagne Cognac

Bästa cognac XO Petite Champagne
Louis Royer Distillerie de L'Ecole Petite Champagne Cognac

Bästa cognac XO Fine Champagne
Famille Vallein Tercinier Fine Champagne XO Vieille Réserve

Bästa cognac XO
Gautier XO Gold & Blue

Bästa cognac VSOP Fine Champagne
Hine Rare VSOP Fine Champagne Cognac

Bästa cognac VSOP Fins Bois
Louis Royer Distillerie d'Aumagne Fins Bois Cognac

Hatten av för Louis Royer som lyckats vara bäst i tre kategorier av åtta. Det är anmärkningsvärt att samtliga av Louis Royers vinnande bidrag kommer ur deras speciella Destilleries Collection och inte någon från de sju i deras vanliga sortiment.

Men den stora skrällen var nog annars att den lilla, nästan okända producenten Vallein Tercinier tog hem segern i kategorin bästa XO Fine Champagne. Vallein Tercinier gård ligger i den byn Chermignac 35 km rakt väster om Cognac. Trots sin ringa produktion har de ett imponerande sortiment från sin gård: 9 cognac (i 6 olika flasktyper), 5 pineau, 4 cognacsbaserade likörer och 2 vin.

De båda exceptionella cognacarna Bache-Gabrielsen Hors d'Age, Le Réviseur Origin finns att få tag på i Sverige i Systembolagets beställningssortiment för 1350 SEK respektive 2795 SEK per flaska. Dessutom finns en snarlik syster till Hine Rare VSOP; den traditionella Hine Rare & Delicate VSOP för 550 SEK/flaska.

Den 17 november kommer prisutdelningen att ske under en stor bankett på Guildhall i London. Banketten består av en femrättersmiddag och till det bjuds några av de drycker som vunnit. Har du lust att vara med på den så är det inga problem. Tillställningen är öppen för alla och en biljett kostar 235 GBP.

Jag har precis blivit stolt pappa till ett underbart litet gossebarn på drygt tre kilo. Traditionsenligt skall jag som nybliven far nu bjuda mina närmsta vänner på cognac och cigarr. Jag hörde någon gång att man bara bjuder på cognac om det blir en flicka och bara cigarr om det blir en pojke, men detta har jag inte funnit stöd för någonstans och väljer därför att inte låta det ena utesluta det andra.

Men vilken cognac och cigarr skall jag då bjuda på? Det är en enorm känsla att bli pappa så varför inte slå på stort och bjuda på det bästa som ekonomin tillåter?

Själv tänkte jag såhär: eftersom det är en ny familjemedlem som skall firas så bjuder jag från de flaskor som har ordet familj på etiketten. Av en ren händelse råkar detta även vara bland de bästa sorter som finns i min samling. Efter en inventering kunde där jag finna fyra "familjeflaskor":
• Delamain Réserve de la Famille
• Jean Fillioux Réserve Familiale
• Godet Réserve de la Famille
• Hine Family Reserve

Jag är definitivt ingen stor cigarrökare så min humidor är inte lika välsorterad som min cognacssamling. Trots det har jag ändå ett knappt dussin olika cigarrsorter att erbjuda. Det mest troliga är att det blir H. Upmann Habana Kings (Petit Corona) eller Romeo y Julieta Slim Panatelas. Båda givetvis handrullade från Kuba och inte de Dominikanska versionerna (som i och för sig lär vara jämförbara i kvalitet).

Men här uppstår genast ett problem; ingen av ovanstående cognac passar med cigarr! De är för eleganta till stilen och skulle lätt dödas av en cigarr. Jag planerar att lösa dilemmat med att senare till cigarren plocka fram en enklare VSOP eller XO med mycket russin eller fatkaraktär, som till exempel en söt Grönstedts eller en hårdrostad Daniel Bouju.

Var traditionen att bjuda på cognac och cigarr vid födsel kommer från är jag osäker på, men jag gissar att den kan vara besläktad med den finska traditionen varpajaiset (barnsängsskål). Detta är en form av svensexa eller närmast fylleslag som den nyblivna pappan har med sina vänner samtidigt som mamman och barnet är kvar på BB. Även där lär cognac ha en central roll, fast då är kvantiteten viktigare än kvaliteten.

Skål för min käre son och välkommen till en spännande värld!

Vill du äga en sällsynt flaska cognac? Då har du chansen om några dagar. På kvällen den 17 september går den stora cognacsauktionen La Part des Anges (Änglarnas Andel) av stapeln.

Här kan du ropa på unika flaskor, många som annars är omöjliga att komma över på annat sätt. Ungefär 400 personer och internationell press kommer att närvara på auktionen som sker i den lilla byn Bourg-Charente, cirka 8 km öster om staden Cognac.

Auktionen La Part des Anges arrangeras årligen av BNIC och skedde första gången 2006. I år kommer evenemanget att vara extra ståtligt eftersom man samtidigt firar hundraårsjubileet av att Cognac blev definierat som ett eget odlingsområde (1909).

Alla de 23 flaskorna som auktioneras ut är skänkta av olika cognacsproducenter. Pengarna som auktionen drar in kommer att gå till välgörenhet och skänkas till stiftelsen Fondation de France. Förra årets auktion inbringade 33 462 euro.

De olika årgångscognac som ropas ut är A. de Fussigny Cognac de Grande Champagne de 1973, Camus vintage 1970, Delamain Grande Champagne Millésime 1969, Hine Grande Champagne 1975, Leopold Gourmel Petite Champagne 1972, Château de Montifaud Millésime 1975. Dessa beräknas nå priser på mellan 250-800 euro.

Den som tippas nå högst pris är Martells nya premiumcognac och flaggskepp L'Or de Jean Martell Edition Exclusive. Denna cognac lanseras i och med auktionen den 17 september och beräknas gå för 3500 euro. Jag har haft ynnesten att i förväg fått provsmaka denna exklusiva cognac och lovar att återkomma med en bedömning inom en mycket snar framtid.

Vill du ta del av auktionskatalogen och lägga några bud, gör du det här: lapartdesanges.cognac.fr.

Floden Le Charente är i mitt tycke kanske en av världens vackraste vattendrag. Att floden dessutom är direkt orsak till drycken cognacs storhet, ger skönheten en extra dimension.

Le Charente börjar sitt flöde i Limousin vid östra Centralmassivet på nära 300 meters höjd över havet. Där ligger de stora ekskogarna och här växer en av de två sorters ek som används till cognacsfaten. Efter att ha flödat fram i 381 km och genom (eller åtminstone angränsat till) samtliga sex odlingsområden i Cognac rinner tills den slutligen ut i Atlanten vid staden Rochefort.

Efter andra världskriget så finns inga kommersiella fraktfartyg alls på floden, men för fritidsbåtar är den seglingsbar upp till Angoulême. För turister den som inte har en egen båt på plats finns möjlighet att hyra en båt för en semester i stilla mak med vackra vyer och trevliga stopp längs flodens bank.

Men Charente är inte bara vacker, det är även denna flods förtjänst att cognac blev världens mest förnäma destillat och sopade banan med andra sorters brandy som armagnac och calvados.

När Jehan Serazin startade ett av de allra första cognacsdestillerierna nära flodens mynning år 1571, så hade det redan destillerats brandy i Armagnac i mer än 100 år. Det finns förvisso fler saker som skiljer en armagnac från en cognac mer än det rent geografiska läget, men att Charente varit en stor handelsled redan sedan vikingatiden gynnade destillatet cognac avsevärt.

Engelska och holländska handelsmän har genom århundradena skeppat varor på floden. Vinerna från Cognac var mycket populära hos den engelske kungen Henry II och hans hov redan på mitten av 1100-talet.

Men cognacshusen har inte bara använt floden för att skeppa cognac, man har också lagt sina cognacslager nära floden för att dra nytta av den höga fuktigheten. En hög luftfuktighet gör att alkoholen i en eau-de-vie avdunstar långsammare än vattnet, vilket i sin tur möjliggör längre lagring och en bättre slutprodukt. Idag lagrar alla stora cognacsproducenter sin cognac i väldiga magasin där luftfuktighet och temperatur styrs på teknisk väg, så om de ligger vid floden är helt oviktigt. Men det finns fortfarande små producenter som har kvar sina lager längs vattnet. Några av dessa är Hine, Delamain och Tiffon-Braastad.

Om en månad är nästa chans för mig att se Charente. Att sitta på en restaurang och titta ut över floden och se hur den sakta flyter fram är en svårslagen upplevelse.

"Det är förbjudet att märka en cognacsflaska med årtal." Så lyder en vanlig missuppfattning. Den finns inget sådant förbud. Men ändå är det ytterst ovanligt med vintage-cognac. Hur kommer det sig?

Jag fick mail av Jonas i Växjö som skall köpa en flaska av finare klass till sin nu 1,5-åriga dotter (född 2007) och sedan överlämna flaskan vid hennes 20- eller 30-årsdag. Han frågade mig om det finns någon cognac vintage 2007 eller om han skall satsa på en finare bordeaux.

Jag tycker den är en toppenidé och otroligt fin present till en dotter. En sådan pappa borde alla ha! Min rekommendation är att om han vill lagra flaskan själv, tycker jag han skall satsa på ett bra bordeaux och rätt källare. Men om man överlåter lagringen till branschfolk, är cognac ett klart bättre val.

Till skillnad från vin, utvecklas cognac inte på flaska. En åttaårig cognac som tas från ett fat, förblir åtta år resten av sitt liv så snart den tappats på flaska.

En vintage-cognac är märkt med året för skörden. De första flaskorna från 2007 års skörd kommer att släppas 2010. Då kommer den inte vara årgångsmärkt utan kvalitetsklassad VS. Den kommer att smaka spritigt och på sin höjd duga till drinkblandning och matlagning. Ungefär då Jonas dotter fyller 20, år 2027, har den lagrats på fat till utsökt kvalitet och då kommer de första årgångsflaskorna med 2007 att släppas.

Volymmässigt är det bara några promille av all cognac som saluförs som årgångscognac. Dels bryter det mot dogmen att cognac skall smaka likadant oberoende av vilket år den buteljerats, vilket i sin tur kräver att cognacen blandas. Dessutom är det för de stora cognacsproducenterna både ohanterligt och olönsamt med årgångscognac. De stora gör ibland några sporadiska trevanden, men annars överlämnar de gladeligen konceptet årgångscognac till de små, nischade cognacshusen.

Det är få cognacshus som regelbundet hanterar årgångscognac. Man har idag i princip bara dessa att välja på (med reservation för att jag kan ha glömt någon):

• A.E. Dor
  
• Château de Beaulon
  
• Debriac
  
• Delamain
  
• Frapin
  
• La Gabarre
  
• Godet
  
• Hine
  
• Louis Royer
  
• Menuet
  
• Château de Montifaud
  
• Navarre
  
• Pionneau
  
• Prunier
  
• Ragnaud-Sabourin
  

De flesta av dessa har bara årgångscognac som är äldre än 30 år. När till exempel Delamain kommer att släppa sin Vintage 2007 kommer vi vara en bit in på 2040-talet och då har Jonas dotter redan fyllt 30. Då kanske det blir bättre som 40-årspresent?

Det finns även cognacshus som sätter årtal på sina blandningar, även om denna företeelse är ännu mer ovanlig och anses mer jippobetonad. Blandningarna innehåller då eaux-de-vie från ett flertal olika (ej specificerade) årgångar. En som gör dessa jubileumsblandningar är Grönstedts. De släpper två serier om året som är årtalsmärkta med året som de tappats på flaska. Här talar vi inte längre om årgångscognac utan snarare om marknadsföringsförsök.

Cognac är ju en finare present än vin och så slipper man tömma flaskan på några timmar, man kan ju ha glädje av innehållet ett år. Jag hoppas därför att Jonas dotter kommer bli glad för presenten.

Under den senaste veckan har tre av mina läsare kontaktat mig via telefon och mail med samma fråga: "Vad är min gamla flaska cognac värd?"

Det har rört sig om en Martell Cordon Bleu buteljerad 1977, en Hine Grande Champagne Vintage 1914 och en Hennessy Extra buteljerad på 1940-talet.

Att samla på cognac som vi gör, är en mycket god investering för njutningskontot, men tyvärr sällan för plånboken. En vanlig cognac stiger sällan märkbart i värde med tiden, men det finns vintage-cognac som är undantag. Det som får en vintage-cognac att stiga i värde med tiden är inte åldern, utan därför att tillgången successivt minskar.

Vitsen med en cognac är att den skall smaka likadant oberoende av när den producerades. Denna svåra uppgift är blenderns sak att lösa. Att den skall smaka likadant från år till år är också anledningen till att man sällan ser ålder och årtal på cognacsflaskor. Till skillnad från vin, utvecklas och åldras inte cognac på flaska.

Vi kan göra ett räkneexempel på en av de ovanstående flaskorna. Jag vet att Christie's vinauktion i London i november 2006 sålde en Hennessy Extra buteljerad på 1940-talet för 173 GBP, vilket är cirka 2060 SEK. Om flaskan kostade 95 kr år 1940 så är det en prisstegring med över 2000 procent! Men det är en sorglig prisutveckling med tanke på att det är ungefär vad man får ge för en ny Hennessy Extra idag. Är man optimistiskt lagd kan man säga att investering i cognac är en ypperlig inflations- och valutasäkring.

Ni som läser min spalt vet att jag gillar att skapa diagram, därför serverar jag här ett som baseras på ovanstående räkneexempel och med KPI hämtat från Sveriges Riksbank.

Nu för tiden finns även dryckesauktioner i Sverige, ledda av Auktionsverket tillsammans med Systembolaget. Har man en gammal flaska kan man höra med dem för att få sin klenod värderad. En vara har ju det värde som köpare och säljare är överens om. Hittar man en köpare som ser ett extravärde i den fina gamla flaska man har i sin samling, så kan man kanske få en extra slant för den.

Men det finns tydliga tecken på trenden kommer brytas. Cognac är en mycket populär dryck i Asien och årsproduktionen av cognac räcker snart bara för att täcka enbart Kinas efterfrågan. De dramatiskt ökande priserna på råvaror och mat det senaste åren, kommer förmodligen snart att även drabba cognac.