Varför kan svenskar inte skåla?

Imorgon är det midsommarafton, den dag på året som det förmodligen skålas mest i Sverige. Men hur kommer det sig att vi svenskar inte kan skåla på ett vettigt sätt?

På nästan alla jordens språk använder man samma ord för skål som för friskhet och hälsa, utom på de skandinaviska språken. Här använder man ordet skål, ett märkligt ord med osäker härkomst. Historiker och språkkännare lär i alla fall vara eniga om att varken ordet skål eller lagom kommer från någon bunke som vikingar drack ur och som fick gå laget om.

Nåväl, ett alltför vanligt sätt att skåla i Sverige är lyfta glaset till brösthöjd, säga ”skål”, med ett fånigt leende försöka titta alla i ögonen samtidigt, dricka en klunk, ännu en gång försöka se alla i ögonen och sedan slutligen ställa ner glaset. Den udda svenska skålritualen är bara drygt hundra år gammal. Den utvecklades av officerskåren mot slutet av 1800-talet. Etiketten var detaljerad och man skulle bland annat lyfta glaset till uniformens tredje knapp och bara fatta glaset i höger hand.

Lyckligtvis har den märkliga svenska skålceremonin inte gjort några landvinningar utomlands. Skälet till det är enkelt – man har missat den viktigaste komponenten.

En skål är ingen riktig skål om man inte hör ljudet av klingande glas. Människan har fem sinnen: synen, känseln, lukten, smaken och hörseln. När man avnjuter sitt glas med cognac, öl, vin, snaps (eller vad man nu har i det) så kan drycken uppfattas av alla ens sinnen, utom just hörseln. När man höjer sitt glas för att tacka, hedra eller önska sina vänner hälsan, så kompenseras dryckens felande sinnesintryck med just ett kling.

Att allt fler idag frångår den gamla skålritualen beror nog inte på att man snart avskaffat hela försvaret, utan snarare på att folk nu är mer beresta och blir mer kontinentala.

En klingande midsommarskål till alla mina läsare!