Cognac som gisslan

Cognacsindustrin står inför en dubbel kris som hotar att skaka om dess grundvalar. BNIC (Bureau National Interprofessionnel du Cognac) uttrycker djup oro över USA:s planer på att införa massiva tullar på 200 procent på ”alla viner, champagner och alkoholhaltiga produkter från Frankrike och andra EU-länder”. Detta kommer som ett svar på europeiska sanktioner mot amerikansk whiskey och bourbon – en eskalering som sektorn fruktat och varnat för i veckor, utan att få gehör från vare sig Paris eller Bryssel. Samtidigt har Kina, mitt i en annan handelskonflikt, infört straffskatter på cognac som vedergällning för EU:s sanktioner mot kinesiska elbilar. Franska viner och spritdrycker har återigen hamnat i skottlinjen för internationella diplomatiska spänningar, och konsekvenserna kan bli förödande.

Från ett cognacsperspektiv är USA ingen liten marknad. Nästan hälften av all cognac som exporteras går till USA. Denna export genererar inte bara miljarderintäkter utan säkrar också runt 70 000 jobb i Frankrike, allt från vinodlare och destillatörer till tunnfabrikanter och exportörer. Om de amerikanska tullarna träder i kraft riskerar hela denna kedja att drabbas hårt. Samtidigt har den kinesiska marknaden för cognac, som länge varit en växande, börjat stängas till följd av de nya skatterna. Två handelskrig på kort tid har placerat en hel industri i en prekär sits, och många undrar nu hur mycket mer sektorn kan tåla innan den börjar kollapsa.

BNIC har inte stått passiva inför hoten. Organisationen har riktat en skarp uppmaning till den franska regeringen: agera snabbt och beslutsamt. Man kräver att viner och spritdrycker undantas från EU:s sanktionslistor och att bilaterala förhandlingar med Kina påskyndas för att mildra effekterna av de kinesiska tullarna. Utan en omedelbar reaktion riskerar en viktig del av Frankrikes ekonomi och kulturarv att gå förlorad. Det är en uppmaning som ekar av desperation men också av en vilja att skydda en sektor som inte bara är en näring utan en del av landets identitet.

Idag den 14 mars, besöker Frankrikes premiärminister François Bayrou Charente-Maritime, hjärtat av cognacsproduktionen. Förhoppningarna är stora bland branschens aktörer – vinodlare, producenter och andra som får sitt levebröd från cognacsnäringen – att han kommer med konkreta lösningar snarare än tomma löften. Mötet ses som en chans att visa att regeringen tar situationen på allvar och inser vad som står på spel. För bakom siffrorna och statistiken finns människor: familjer som i generationer förvaltat vingårdar, hantverkare som finslipat konsten att destillera och småföretagare som byggt sina liv runt denna gyllene dryck.

Cognacsindustrin är van vid utmaningar, men den nuvarande situationen är exceptionell. Två stormakter – USA och Kina – har samtidigt riktat sina ekonomiska vapen mot en sektor som inte själv valt att stå i frontlinjen. Frågan är nu om Frankrike och EU kan agera tillräckligt snabbt för att rädda sin cognac. Eller om cognac, likt så många andra offer för globala handelskrig, blir en oavsiktlig förlorare i ett spel långt bortom dess kontroll.

För oss som älskar cognac är detta mer än en ekonomisk fråga – det är en fråga om arv, passion och branschens framtid.