Cognac Society - Konjak

Igår såg jag skräckfilmen 1408 med John Cusack och Samuel L. Jackson i huvudrollerna. Jag tycker skräckfilmer är en fascinerande genre och denna film gillade jag givetvis extra mycket på grund av en cognac.

Filmen handlar om en författare (John Cusack) som tar in på ett hotell med ett hemsökt rum trots avrådan av hotelldirektören (Samuel L. Jackson). Rumsnumret är 1408 och ligger på trettonde våningen. Dessutom blir summan av siffrorna i rumsnumret 13.

Det är sällsynt att en cognac har en framträdande roll i en film, men i filmen 1408 finns en cognac med genom hela historien och den har dessutom en speciell roll på flera ställen i handlingen. Men vad är det för cognac då? Som cognacsgranskare bestämde jag mig för att gräva djupare i ämnet.

Hotelldirektören berättar att flaskan kostade USD 800 och att det är en Les Cinquante Sept Décès, vilket alla fransktalade direkt förstår betyder "De femtiosju dödsfallen". Strax efter att hotelldirektören bjuder författaren på cognacen får man veta att 56 personer dött i just rum 1408, underförstått att författaren står i tur.

Denna cognac finns givetvis inte i verkligheten och flaskans etikett är framtagen av grafiska formgivare i Hollywood. De har gjort ett delvis mycket bra jobb, fast ändå gjort några grova missar. Etikettens stil är mycket verklighetstrogen och tidstypisk. Flaskformen är däremot ovanlig om ändå inte helt utesluten. Normalt har cognacsflaskor från denna tid Bordeaux-flaskform.

Av flaskans etikett kan man utläsa väldigt mycket. Den kommer från det finaste odlingsområdet Grande Champagne. Det finns ingen producent angiven, men det står ändå att producenten grundades 1787. Märkligt nog står det "Est. 1787" på engelska istället för "Fondée en 1787" när all annan text på flaskan är på franska. Jag har dubbelkollat i mina källor och kan inte finna en enda verklig cognacsproducent som grundades detta år.

När det kommer till åldersklassificeringen så har man inte bara dubbelgarderat sig, utan till och med garderat sig mångdubbelt. Dels står det att den är Trestjärnig, Napoléon, Impérial, Hors d'Age och dessutom årgångscognac från 1930. Man behöver inte vara expert för att inse att denna gradering är väldigt självmotsägande. Impérial är dessutom ingen åldersklass, utan ett namn som några producenter använder till sina XO (bland annat Chabasse, Courvoisier, Albert de Montaubert).

Eftersom flaskan har betydelse för filmens handlig, sparades den efter filminspelningen. Dessutom så signerades etiketten av huvudrollsinnehavarna John Cusack och Samuel L. Jackson. Flaskan ägs idag av någon som kallar sig Maverick.

Alla som antingen gillar skräckfilmer, cognac eller som jag båda delar, rekommenderas att se filmen.

Den 25-27 mars är det en cognacsmässa i Malmö. Det är den första cognacsmässan som någonsin har skett i Sverige.

Mässan kommer att vara i den nästan 11 meter höga glasbubblan i Västra Hamnen. Glasbubblan är designad av Monika Gora och ligger drygt hundra meter från skyskrapan Turning Torso.

De tio cognacshus som kommer vara representerade på mässan är: Birkedal Hartmann, Courvoisier, Daniel Bouju, Dudognon, Jean-Luc Pasquet, Martell, Normandin-Mercier, Rémy Martin, Renault och Tesseron.

Den första dagen är för branschfolk, men under fredagen och lördagen är det öppet för allmänheten.

Entrén kommer att kosta 200 SEK och då ingår provningsglas och fem provningar. Ytterligare provningskuponger kostar 20 SEK/st.

Utöver cognac, kommer det serveras mat med inspiration från Cognacsregionen samt pineau.

Mässan arrangeras av krögaren och cognacskännaren Dejan Radibratovic, som även driver restaurangen Aroma Mat & Dryck precis bredvid. Mer information om mässan kan man läsa här.

Juveleraren och diamantsliperiet Gassan Diamonds gör en gemensam lansering av sina nya briljantringar tillsammans med cognachuset Courvoisier. Bakom samarbetet står Courvoisiers distributör Maxxium som firar att de nu även säljer premiumcognacen L'Essence de Courvoisier i taxfree-sortimentet.

Gassan Diamonds har designat två olika ringar med briljantslipade diamanter. Ringens diamant är naturligt cognacsfärgad och ringen är i 18 K rött och vitt guld. Med varje ring medföljer ett graderingscertifikat samt ett intyg att ringen är inspirerad av L'Essence de Courvoisier-flaskan.

Ringarna och flaskan kostar 2000 euro vardera, men man får bara köpa en ring om man samtidigt köper cognacen. Kristallkaraffen som L'Essence de Courvoisier levereras i är gjord av handslipad Lalique-kristall och är unikt numrerad.

Jag har själv provat många olika cognac i premiumsegmentet, men ännu inte denna. Courvoisiers Master Blender Jean-Marc Olivier beskriver L'Essence de Courvoisier som mycket rik och komplex, frisk och levande samt vällagrad. Den har utsökta smaker av åldrat portvin, antydan av kaffebönor och röken från en fin cigarr. Doften är tät och söt som en varm engelsk julkaka med kanel, torkad aprikos och honung.

En detalj i sammanhanget är att ringarna bara finns till salu under två veckor fram till Alla hjärtans dag och går dessutom bara att köpa på Amsterdam Schiphol Airport. Men den lilla extraturen är väl din kära/käre värd för den perfekta Valentine-presenten?

I Cognac med omnejd sjungs långsamhetens lov. Tiden är hemligheten bakom de rika aromerna, här har ingen bråttom. Mötet med människorna och drycken kan nog förvåna: dels för att du trodde att du inte tyckte om sprit, dels för att cognac kan användas till mycket mer.

Så inleds den artikel jag idag vill tipsa alla finsmakare om. Den återfinns i det just nyutkomna numret av Allt om Resor (2010 nr 2). Artikeln är skriven av samma favoritskribent som jag nämnde i Lästips för konnässörer - del 2 och även denna artikel är illustrerad med mina foton från Cognac.

Artikeln är full med tips om vilka restauranger och stjärnkrogar som är värda ett besök när man befinner sig i regionen. Det finns även bra tips om hur man på bästa sätt kan öka sina kunskaper om gudadrycken cognac, vilka museum och cognacshus som är värda ett besök. Är du inte redan prenumerant, så skynda till tidningshyllan för att skaffa dig ett exemplar.

Det är inte bara i Sverige som gamla avdankade socialdemokratiska stadsministrar ger sig in i PR-svängen.

Nog minns vi när Göran Persson fick avgå efter ett (för honom) misslyckat val. Trots att han tidigare uttalat sig föraktfullt om PR-konsulter och lobbyister, lät han sig senare värvas av lobbykoncernen JKL Group. Perssons motsvarighet i Storbritannien, den tidigare premiärministern och Labour-ledaren Tony Blair gör samma sak.

Den engelska tidningen The Daily Telegraph meddelar att LVMH, det vill säga den koncern som Hennessy Cognac ingår i, nu får Tony Blair som konsult. LVMH:s koncernchef Bernard Arnault är nära vän med Tony Blair och det kan ha bidragit till rekryteringen. Arvodet spekuleras bli i miljonklassen. Bernard Arnault är för övrigt Frankrikes rikaste man med en förmögenhet på över 10 miljarder euro.

Detta blir Blairs tredje lobbyuppdrag, han har redan gjort liknande uppdrag åt finansbolagen J.P.Morgan Chase och Zurich Financial Services. Totalt har Blair tjänat mer än 15 miljoner GBP sedan han avgick för 2,5 år sedan.

Det går relativt bra för Hennessy trots finanskrisen. De har ökat sin försäljning i USA, som redan är den största av deras marknader. Vi får se om Tony Blair lyckas ge Hennessy en extra skjuts.

I min hand har jag just nu ett glas med den ganska ovanliga Rémy Martin VSOP Premier Cru. Den är i alla fall ovanlig om man jämför den med sin storebror VSOP Fine Champagne.

Ja, faktum är att alla cognacsorter är ovanligare än Rémy Martin VSOP Fine Champagne eftersom det är världens mest sålda cognac. Den står för 65 % av Rémy Martins produktion och har blivit något av en branschstandard över hur en kommersiell VSOP skall smaka. Det är inget dåligt rättesnöre och jag fascineras över hur man kan producera 14 miljoner flaskor cognac med så jämn kvalitet – varje år!

Fine Champagne betyder att minst hälften av druvorna kommer från odlingsområdet Grande Champagne och resten från Petite Champagne. Det var Rémy Martin som 1927 uppfann benämningen Fine Champagne och denna blandning har sedan dess blivit deras signatur.

Men VSOP Premier Cru skiljer sig från storebrorsan på flera sätt. Ett sätt den skiljer sig på är att andelen druvor från Grande Champagne är 100 % istället för 55 %. Ett annat sätt är att den enbart säljs på taxfreemarknaden och därför inte finns på Systembolaget eller någon annan vinhandel. Det de båda har gemensamt är åldern; blandningen består av delar som är mellan 4 och 12 år.

Den karaktäristiska mycket fruktiga doften av apelsinskal som finns i VSOP Fine Champagne finner man även i VSOP Premier Cru, fast inte lika påfallande. Däremot är den tilltalande doften av rostad mandel mycket starkare. Man finner även ros och muskot i doften.

Smaken är frisk och utöver eken känner man persika och aprikosmarmelad. Det som motiverar prisskilnaden är lenheten och den avsevärt längre och angenämare eftersmaken. Den saknar storebrors mycket spritigare avslut och har istället en djupare, mer mogen och längre eftersmak.

Rémy Martin VSOP Premier Cru finns bara på enlitersflaska som kostar mellan 629-675 SEK i taxfreehandeln. Detta är runt 30 % mer än vad man brukar få betala för dess storebror i samma butiker. Är den värd prisskillnaden? Svaret är ja. I alla fall enligt min åsikt.

Denna vecka tycker jag alla finsmakare skall läsa det nyutkomna numret av Vin & Bar Journalen (nr 6 2009). I denna tidning finns en mycket initierad artikel om cognac, skriven av min favoritskribent. (Hon är faktiskt inte bara min favoritskribent utan favorit-allt, hon är även min fästmö.)

Artikeln handlar givetvis om drycken, men även om vilka platser och restauranger som är värda ett besök när man reser runt i Cognacsregionen. Dessutom har artikeln en guide till åtta olika cognacshus med priset på vad en rundvandring kostar.

Att artikeln är rikligt illustrerad med foton jag tagit, tycker jag givetvis är roligt. Men bäst är att Vin & Bar Journalen frågade mig om jag kunde göra ett urval av bra cognacssorter i olika prisklasser som passar vid olika tillfällen.

Om du inte redan prenumererar på Vin & Bar Journalen, kan du här beställa ett gratis provnummer.

Idag tycker jag alla finsmakare skall läsa Svenska Dagbladet. På ett uppslag i Kulturdelen finns en artikel om julcognac som jag skrivit.

Artikeln handlar om det blommiga paradiet och de änglar som finns där. Änglarna är törstiga och konsumerar fritt mer än motsvarande 20 miljoner flaskor cognac per år! Trots detta är de cognacsproducenternas bästa vän.

I Norden är Cognac extra populärt i juletid och i Sverige mer än fördubblar Systembolaget sin försäljning av cognac under december. Cognacshusen vet om detta och gör därför speciell julcognac. Tyvärr är de flesta av dessa svåra att få tag på i Sverige så jag har gjort ett urval med sex olika cognac som passar perfekt till julbordet. Dessa är:
• Château de Beaulon 12 Ans
• Frapin VSOP Cuvée Rare
• Grönstedts XO Christmas Cognac 2009
• Louis Royer VSOP Force 53°
• Martell Noblige
• Otard XO Gold

I artikeln kan man läsa mer om dessa cognacssorter och även mina smakutlåtanden om dem. Om man inte lyckats få tag på tag av ett exemplar av SvD idag, går det även att hitta artikeln på Internet: Högtid för cognac.

Fler lästips för konnässörer kommer inom kort.

Jag befinner mig nu på en kryss på det helt nya, gigantiskt stora kryssningsskeppet Oasis of the Seas. Detta är det största passagerarfartyg som någonsin byggts och det var en mäktig upplevelse att kliva ombord och mötas av ett helt samhälle med krogar, torg och parker.

Det finns 24 restauranger och barer ombord, fler än i de flesta svenska städer. Fartyget har 20 däck och är 360 meter långt, vilket skulle göra det en rejäl bit höge än Eiffeltornet om man ställde henne på högkant. Oasis of the Seas tar totalt drygt 8000 personer inkl besättningen, alltså nästan fyra gånger fler än Titanic, och jag kan intyga att hon flyter minst fyra gånger bättre.

Rederiet Royal Caribbean International bjöd in mig att delta på invigningskryssningen som är fyra dagar lång och utgår från Fort Lauderdale, Florida. Jag skulle kunna rapportera om alla coola attraktioner som linbana, klätterväggar, vågsurfanläggningar, vattenshower, isrink, hiss-bar med mera, men denna hemsida är ju enbart tillägnad cognac.

Vilken av alla barer skall man då välja om man är sugen på cognac? Bäst cognacsutbud bland barerna har The Champage Bar på däck 5. I ljuset av skeppets stora och varierande utbud av attraktioner och restauranger så ter sig cognacssortimentet ganska blekt. Men det är ändå en hygglig spridning på kvalitet och pris. Såhär ser menyn ut:
• Courvoisier VSOP, 8.00 USD
• Courvoisier XO, 13.00 USD
• Rémy Martin VSOP, 8.50 USD
• Rémy Martin XO Excellence, 13.00 USD
• Louis XIII de Rémy Martin, 77.50 USD

För dessa priser får man en jigger, dvs nästan 4 cl. Eftersom dollarn i skrivande stund är relativt låg, är det bra priser sett ur ett svenskt perspektiv. Louis XIII de Rémy Martin är här egentligen bara hälften så dyr som den borde vara om man utgår från producenternas rekommenderade utpris.

Besöker man taxfreebutiken ombord på Oasis blir man glad. Kanske inte för blygsamma utbudet, men för de mycket låga priserna som i vissa fall bara är en tredjedel av vad det kostar hemma. Detta är taxfreebutikens cognacssortiment:
• Hennessy VS, 100 cl, 34.99 USD
• Courvoisier VSOP, 100 cl, 34.99 USD
• Rémy Martin VSOP, 100 cl, 39.99 USD
• Hennessy VSOP, 100 cl, 64.99 USD
• Rémy Martin XO Excellence, 70 cl, 109.00 USD

Hur mycket cognac går det åt till hummersoppan? Jag ställde frågan till svenska Seidy Söderholm som är Food & Beverage Manager ombord och har hela 1100 i besättningen under sig. Svaret är noll liter. Trots att det på menyn i huvudmatsalen Opal står att det är cognac i hummersoppan så använder de istället den billiga franska brandyn Marc Roger Napoleon. Av denna brandy går det åt 6-8 flaskor per serveringstillfälle. Men jag kan lugna alla att trots detta faktum är soppan utsökt.

"Yo, Mon! Wodda ya like me to play?"
Just nu är jag på Jamaica. Jag sitter i en strandbar på den lyxiga resorten Half Moon i Montego Bay och fick precis frågan av en reggae-trubadur som står några meter ifrån mig. Half Moon har haft en rad prominenta gäster som Kennedy-familjen, Queen Elizabeth II, Rainer III av Monaco samt en uppsjö av Hollywood-celebriteter.

Det slog mig att egentligen borde jag skriva mer om rom än om cognac. Detta med tanke på att jag i år bara har besökt Cognac en gång, men sedan årsskiftet har hunnit besöka nästan ett dussin olika romproducerande Karibiska öar.

De karibiska öarna har en lång och oftast mörk historia. Vilket språk som talas på respektive ö beror på vilket land som ön tillhörde under kolonialtiden. Förenklat kan man säga att man gör ljus rom på de spansktalande öarna och mörk rom på de fransk- och engelsktalande öarna. Rom från de fransktalande öarna är dessutom oftare gjord på själva sockerröret istället för melassen, vilket gör romen både dyrare och mer aromatisk.

På Jamaica (som är engelsktalande) finns det sju olika romproducenter. Dessa är:
• J. Wray & Nephew Limited (Appleton Estate)
• Long Pond Distillery
• Monymusk Distillery
• National Rums of Jamaica (Myers's)
• Port Morant
• Worthy Park Estate
• Sangster

Alla av dem är egna destillerier utom den sista; Sangster, som är vad man i Cognac skulle kalla en Négociant med enbart blending och buteljering.

Den rom jag har i handen är Appleton Estate 21 Years, vilken lär vara den bästa av de jamaicanska romsorterna.

Smakmässigt skiljer sig rom från cognacspaletten. Rom är avsevärt sötare än cognac och har inte sällan en ton av marmelad. Jag saknar också den stora komplexitet i smakerna som man skulle finna hos en jämnårig cognac. Men för den skull menar jag inte att det inte skulle vara en spännande och god smakupplevelse.

De mest påfallande aromerna i Appleton Estate 21 Years är nötigheten. Man kan känna flera olika typer av nötter som valnöt, kokos och muskot. I smaken finner man givetvis melassen som den är gjord av samt vanilj från eken den lagrats på. Den lagras på amerikansk ek, en eksort som inte är tillåten i Cognac.

Men det går att finna rom som lagrats på samma typ av ek som cognac. På Jamaicas närmsta granne i öster, Haiti, görs en rom som heter Barbancourt. Denna rom åldras på fat av limousin-ek från Frankrike, precis samma typ av ek som är vanligast i Cognac.

Vad jag svarade trubaduren? Jag valde sången Kingston Town, en reggae-låt jag tycker passar perfekt till en Appleton.

En ny hemsida fylld med information om cognac har precis lanserats. Hemsidan kretsar enbart kring cognac och innehåller uppslagsverk, frågesport, drinkrecept, branschfakta med nyckeltal samt ett multimediabibliotek.

Bakom hemsidan står den franska myndigheten och intresseorganisationen BNIC, som bland annat har till uppgift att utbilda och informera om fenomenet cognac. I februari släppte de en CD-ROM med samma innehåll, och det är den som de nu webbanpassat och publicerat på Internet.

Hemsida är uppbyggd i tre nivåer anpassade efter besökarens kunskapsnivå. Den finns språkstöd för franska, engelska och tyska.

De korta filmerna är informativa, men i mitt tycke är det uppslagsdelen Cognac Encyclopedia som är den mest givande. Man ser på användargränssnittet att även denna är tänkt att vara trespråkig, men tyvärr är det bara den franska upplagan som i dagsläget innehåller information.

Delen med frågesport lanserades redan för några år sedan. Jag rekommenderar alla att spela en runda och ta sig igenom de tre olika svårighetsnivåerna ***, VSOP och XO.

Hemsidan hittar du på adressen: www.conference.cognac.fr.

På måndag den 2 november lanserar Grönstedts årets upplaga av sin speciella julcognac Grönstedts XO Christmas Cognac 2009. Detta har blivit en trevlig jultradition och det är nu fjärde året i rad som Grönstedts gör julcognac.

Vissa år har den sålt slut på nolltid, andra år har den funnits kvar på lager ända tills nästföljande jul. Årets blandning har en begränsad upplaga om 10200 flaskor och det är svårt att spå om det blir rush eller inte.

Julcognac är egentligen en lokal företeelse och riktar sig framför allt mot den nordiska marknaden. Det finns sex cognacshus som gör specialblandningar till jul och Grönstedts är den enda av dem som finns på Systembolaget i år. Men på Norska Vinmonopolet hittar man fyra till.

Efter ett digert julbord passar en cognac förträffligt bra som digestif. Men det gäller att välja en cognac som passar bra efter julbordets alla smaker och dess desserter som polkagris, knäck, mandel, choklad och nötter. Vissa cognacshus som till exempel Delamain gör sin Christmas Cognac något alkoholstarkare än de typiska 40 %. Delamain säger att det är för matsmältningens skull.

Grönstedts master blender Folke Andersson berättar för mig att årets julcognac är gjord på en blandning av sex olika eaux-de-vie som är mellan 25-40 år gamla och har en genomsnittsålder på 32 år. Han har använt sig av druvor från alla odlingsområden utom Bois Ordinaires.

De senaste veckorna har den kommande Grönstedts XO Christmas Cognac 2009 dansat runt i min gom ett flertal tillfällen. Så jag har haft gott om tid att göra min bedömning.

Grönstedts XO Christmas Cognac 2009 har en påfallande söt doft av kanderad aprikos, fikon, kanel och apelsinskal. Man finner både nöt och choklad i smaken och dessutom en spännande kryddighet. Den har en relativt lång och behaglig eftersmak med toner av muskot.

En flaska på 50 cl kommer kosta 399 SEK. Jag tycker det är ett bra köp och för Svenska Dagbladets läsare har jag valt ut denna som en av de cognac som passar bäst efter julbordet. Vilka de övriga är kan du läsa i tidningen i mitten av november.

För ett år sedan, skrev jag om när Rémy Martin lanserade sin nya Cœur de Cognac. Sedan i våras finns den nu även att få tag på i Sverige.

I veckan som gick deltog jag i en provning av Rémy Martins sortiment. Deras Brand Ambassador Dominique Jousson kom till Stockholm och ledde en provning av nya Coeur de Cognac tillsammans med VSOP Fine Champagne, XO Excellence och prestigecognacen Louis XIII de Rémy Martin. Provningen skedde på Grand Hôtel i det vackra Scholanderska rummet.

Rémy Martin är den näst största tillverkaren av cognac med en produktion på över 150 miljoner flaskor om året. Jag kan inte låta bli att imponeras av att de kan hålla en så god och jämn kvalitet med tanke på att de har över 1000 olika vinodlare som underleverantörer.

En som kan ta åt sig äran för detta är deras Maître de Chai (master blender), Pierrette Trichet. Hon är en av de väldigt få kvinnor som har detta yrke. På Rémy Martins är det ett jobb man har länge; de har bara haft fyra olika Maître de Chai de senaste 100 åren.

Coeur de Cognac är tänkt att tilltala en ny publik som aldrig tidigare övervägt att pröva cognac och som man nu vill ska ompröva sin åsikt. Särskilt riktar den sig mot kvinnliga konsumenter. Möjligen är det just för att jag själv inte hör till någon av dessa målgrupper som Coeur de Cognac inte alls faller mig i smaken.

Doften är ganska svag och syltig med inslag av övermogen aprikos, vanilj, kvitten. Det finns även en dov doft som jag kanske inte skall kalla unken, men det är något kvavt som jag inte är helt överens med. Smaken är ljus, lätt och ganska trivial utan komplexitet. Man känner en påtaglig sötma, men utan att den går till överdrift och blir jolmig. Bland aromerna märker man tropiska frukter som mango och ananas. Den har en kort eftersmak av ungt trä, som skulle kunna vara boisé (påskyndat åldrande med hjälp av ekchips).

Åldersmässigt är den en Napoléon och lägger sig därför mellan VSOP och XO. Internationellt har den blivit en försäljningsframgång och den har sålt dubbelt mot förväntat. Så man kan kanske anta att de verkligen har lyckats med att träffa sina nya målgrupper.

Rémy Martins yngsta cognac och storsäljare VSOP är mer komplex i smaken och kostar bara 3/4 av priset jämfört med nya Coeur de Cognac, så den tycker jag är ett klart bättre köp. Efter provningen var det bevisat att Rémy Martin kan göra utsökt cognac, men jag anser tyvärr inte att Coeur de Cognac är en av dem.

"Om människor visste hur nyttigt cognac är, skulle de supa ihjäl sig." sa Kung Oscar II:s personlige hovläkare Pehr Henrik Malmsten (1811-1883).

Just nu pågår en tillfällig utställning på Musée d'Art et d'Histoire i Cognac. Där har man samlat olika cognacsaffischer genom tiderna. Den affisch som fascinerade mig mest var en från 1910 med rubriken "Sus a la grippe" (Ner med influensan). Mycket pedagogiskt kan man se hur droppar ur en flaska cognac av märket Edmond Dupuy, tar kål på hemska monsterliknande influensavirus. (Cognacshuset Edmond Dupuy är mer känt som Bache-Gabrielsen på den Skandinaviska marknaden.)

Även om cognac består av eaux-de-vie (livets vatten), är jag mycket skeptisk till påståendet att den kan bota influensan. Men det går inte att helt blunda för de goda och läkande egenskaperna i detta ädla, helande elixir.

De koncentrerade och destillerade vindruvorna som en cognac består av, ger all cognac en hög halt av polyfenoler. Dessa polyfenoler tillhör gruppen antioxidanter som, genom att bekämpa de fria radikalerna, stärker människans immunförsvar. Även den hälsofrämjande ellagsyran som eken utsöndrar i cognacen under lagringen har en kraftig antioxidantisk effekt.

Invånarna i Cognac lever längre än den genomsnittliga fransmannen och invånarna i Armagnac lever i snitt till och med fem år längre. Professor Nicholas Moore från universitetet i Bordeaux har funnit ett samband med det låga antalet hjärt- och kärlsjukdomar i området (bland de lägsta i världen) och det gyllene destillat som de dricker. Man har inte ännu identifierat och isolerat den nyttiga substansen som förebygger den typ av blodproppar som kan ge upphov till hjärtattack, men man vet i alla fall att det inte är alkoholen.

Cognac är starksprit och man skall inte förringa de skador som alkoholen kan skapa. Alkohol är utan tvivel den drog som kostar samhället mest, och alkohol kan vara starkt beroendeframkallande hos vissa människor.

Min personliga rekommendation är att inte använda cognac som varken medicin eller berusningsmedel, utan att istället njuta av den som den är avsedd - det vill säga mycket långsamt och i måttliga mängder.

Det finns många olika tävlingar i vilken producent som gör bästa vin, öl, whisky, cognac etc. Den mest prestigefulla av alla mästerskap måste ändå anses vara IWSC, International Wine & Spirit Competition.

Förra veckan hade de stor bankett på Guildhall i London. I år var det extra festligt eftersom IWSC även firade 40 årsjubieum.

Totalt deltog 67 olika cognacssorter i årets tävling. De som fick guldmedalj och blev bäst i respektive klass 2009 var dessa:

Bästa cognac Extra Grande Champagne
Prince Hubert de Polignac Extra Grande Champagne

Bästa cognac XO Grande Champagne
Frapin Multimillésime Série No 2

Bästa cognac XO
Albert de Montaubert Cognac XO Silver 25 years

Bästa cognac VSOP Fine Champagne
Bisquit VSOP

IWSC:s cognacstrofé
Château de Beaulon XO Vintage 1975

Eftersom ingen av dessa cognac säljs på Systembolaget, kan de vara lite knepiga att få tag på i Sverige. Absolut svårast av alla att få tag på är Frapin Multimillésime Série No 2.

Frapin Multimillésime Série No 2 är gjord i 1270 numrerade flaskor. (Anledningen till just det antalet är att det var år 1270 som Frapin grundades.) Alla dessa flaskor var slutsålda redan innan de nådde marknaden. På vinmässan i Bordeaux i juni till och med övertecknades produktionen. Priset då var 150 euro flaskan.

För precis en månad sedan besökte jag Frapin. Jag fick under ledning av den flerfaldigt prisbelönte Master Blender Olivier Paultes, generöst prova hela deras sortiment, inklusive denna Multimillésime Série No 2. Multimillésime är en term som inte används av någon annan producent, och som betyder att den är gjord på flera utvalda vintage (millésime). I detta fall är det de tre skördarna 1979, 1983 och 1985.

Multimillésime Série No 2 har en utvecklad karaktär med en utmärkande doft av exotiska frukter och grapefrukt. Smaken är komplex med inslag av lakrits, persika och med viss rancio. Den lena eftersmaken är mycket lång och himmelsk.