Destination Cognac

Om man sommartid närmar sig staden Cognac till fots, kan den med uppmärksamt sinne ana den saftiga doften från fältens gröna vinrankor. Vinrankorna brer ut sig i prydliga rader som bildar randiga mönster över de fridfulla kullarna.

Framåt sensommaren blir det allt mer aktivitet på fälten, då ska druvorna skördas. När hösten närmar sig fylls luften av den lätta och flyktiga doften av fruktig etanol. Doften blir mer påtaglig ju närmre ett destilleri man kommer. Att vandra längs alléerna på landsvägarna eller längs med Charentefloden och insupa dofterna från landskapet är en mäktig känsla som mycket väl kan mäta sig med upplevelsen av att smaka på slutresultatet av böndernas arbete.

Bortsett från hur man anländer till regionen, är det förvånansvärt lite som skiljer sig i Cognac i dag jämfört med förr. Ser man på själva cognacsframställningen så är det nästan ingenting alls som förändrats. Detta blir man varse då man läser Robert Delamains bok Histoire du Cognac.

Histoire du Cognac
av Robert Delamain

Boken är svår att få tag på, även på de franska antikvariaten. Om man väl lyckats komma över ett exemplar, återstår att förstå den. Antingen måste man vara en fena på sirligt formulerad gammelfranska (vilket jag inte är) eller ta hjälp av någon som är det (i mitt fall min kära fästmö).

Boken lär inte finnas översatt till något annat språk. Utdelningen blir desto större om man lyckas ta sig igenom den. Fast den främst berör historiken och produktionen under artonhundratalet, har den ett mycket poetiskt och lyriskt språk med formuleringar som ibland är så förfinade att de troligen inte går att översätta överhuvudtaget.

I morgon kommer jag att ta mig Cognac. Dock inte till fots, utan med flyg och bil.