Cognacsprovning

Vill man ha en upplevelse utöver det vanliga när man besöker Cognac så varför inte ta in på ett cognacshus? Bland alla hundratals tillverkare av cognac, finns det mig veterligen bara en enda som också erbjuder logi.

Visst, de allra största cognacsproducenterna har magnifika slott som också går att övernatta på. Men dels ligger dessa väldigt långt från produktionen och dessutom är de inte öppna för allmänheten utan bara för särskilt inbjudna.

Hos Domaine de Birius kan dock vem som helst boka in sig. De ligger mitt ute bland vinfälten i Petite Champagne drygt 25 km sydöst om Cognac. Birius drivs av den trevliga familjen Bouyer och deras vingård är på 24 hektar.

Huset som man kan hyra på deras gård är rymligt och har sovplatser för sex personer fördelade på två dubbelsängar och en våningssäng. Standarden är enkel och rustik men samtidigt rent och propert. Boendeformen är ett så kallat Gîte, vilket är en sorts uthyrning av semesterhus.

Att hyra huset kostar mellan 235-450 EUR per vecka beroende på säsong. På YouTube har de lagt ut en liten film som visar interiören.

Domaine de Birius har länge levererat eaux-de-vie till Rémy Martin och Martell. Råvaran till Rémy Martin är med bottensats och den till Martell är utan, precis som de båda producenterna föredrar sin cognac.

Sedan 1999 buteljerar Birius även sin cognac under eget namn. De har tre kvaliteter i sitt sortiment: VS (7 år), VSOP (11-18 år) samt XO (22-30 år). Varje kvalitet består av 5-6 eaux-de-vie som lagras på limousinek. Man använder sig enbart av druvan ugni blanc.

Den av dessa tre som faller mig mest i smaken är, kanske inte så förvånande, deras XO. Den har en mycket blommig doft där man även känner äpple och viss kryddighet. I smaken blir kryddigheten tydligare. Där finner man peppar, ingefära och ett påtagligt tilltalande inslag av cederträ. Man känner också mogen apelsin och något som kan liknas vid fruktgodis. Eftersmaken är lång, torr och utmärkt.

En flaska kostar 38,50 EUR om man köper den på gården. Detta är ett mycket bra pris satt i relation till vad man får. Man kan även få denna XO i en karaff, då är priset istället 55 EUR.

Imorgon den 1 juni lanserar Grönstedts en ny cognac inför det stundande prinsessbröllopet mellan Victoria och Daniel. Cognacen har fått namnet Grönstedts National Mariage 2010. Det är sjunde året i rad som Grönstedts släpper en cognac i sin National-serie.

Via en hackig telefonlinje talade jag med Grönstedts Master Blender Folke Anderson som var vid sitt sommarhus i Spanien. Han bekräftar att det givetvis var med anledning av årets stora bröllop som årets National fick namnet Mariage. Men han tycker också det kan ses som ett giftermål mellan de båda cru Grande Champagne och Petite Champagne som dess druvor kommer ifrån.

Eftersom cogacen inte är en del av den officiella bröllopsserien så insinuerar man bara på etikettens beskrivning och talar om prinsessor och prinsar i allmänhet. Folke Anderson berättar även att han råkar känna den som är ansvarig för den kungliga bröllopsmiddagen men att denna cognac tyvärr inte kommer att serveras där.

Grönstedts National Mariage 2010 är 30 år gammal och har delar som är upp till 60 år. Man uppger att snittåldern på blandningen är 40 år.

Under de senaste dagarna har jag haft förmånen att provsmaka och bekanta mig med den kommande National Mariage 2010. Det första som slår mig är att den är ovanligt torr och stram för att komma från Grönstedts. Folke bekräftar detta och säger att den stora delen Grande Champagne (80 %) gör att det tar tid att närma sig denna cognac. Den har doft av mentol och ceder och man kan ana apelsinskal. Ekens vanillin och fatkaraktär framträder tydligt i smaken. Den har en medellång eftersmak men i relation till åldern får den betraktas som kort.

Grönstedts National Mariage 2010 säljs i en begränsad och numrerad upplaga på 2010 flaskor och kostar 799 SEK för en flaska på 50 cl.

Som cognacsprovare får jag ofta frågan om vilken som cognac som är absolut bäst. Det är en enkel fråga, men trots det inte helt enkel att svara på. Men om man begränsar sig till de cognac som fortfarande produceras och finns tillgängliga i Sverige så blir mitt svar Delamain Réserve de la Famille.

Denna cognac är sagolik och helt enastående. Bättre än såhär blir det inte. I alla fall inte bland det som finns att få tag på i handeln just nu.

De senaste 18 månaderna har jag provat sju olika cognac som på marknaden kostar mellan 12 000-60 000 SEK/flaska. Samtliga dessa har varit minst sagt fantastiska, men inte bättre än Réserve de la Famille.

Delamain Réserve de la Famille är en single estate och en single cask. Med det menas att alla druvor kommer från samma vingård och att den är oblandad. Det sista gör att innehållet i olika flaskor kan vara olika beroende på vilket fat de tappas från. De flaskor som just nu finns i handeln kommer från en skörd strax efter andra världskriget och har lagrats nästan 60 år på fat.

Delamain har en ganska liten anläggning, men är ändå ett av de allra mest välansedda av alla cognacshus. De har varken egna odlingar eller eget destilleri, utan är en så kallad négociant och fokuserar enbart på lagring och blandning. Detta gör de bättre än de flesta. Släkten Delamain har handlat med cognac sedan 1759. Cognacshuset grundades av Henry Delamain 1824 och det drivs fortfarande som ett familjeföretag av hans ättlingar.

Réserve de la Famille lanserades på marknaden 1984 och är från cru Grande Champagne. Den har en oöverträffad elegans och förädlad finess. Doften är mogen och fruktig med fatkaraktär. Smaken är len av vanilj, har en vink av lakrits och blommiga övertoner. Den är oerhört komplex med total balans och harmoni. Eftersmaken är oändlig med en mycket fin rancio.

En cognac har normalt en alkoholhalt på 40 %. För att komma ner i denna styrka blandar man oftast cognacen med vatten. Så har man inte gjort med denna. Den har under åren, av sig själv, dunstat sig ner till rätt styrka (i detta fall 43 %). Att den är outspädd är en av anledningarna till den starka koncentrationen av aromer.

Efter dessa lovord och med risk att jag börjar framstå som en säljare, måste jag säga att även priset är tilltalande. På Systembolaget kostar en flaska på 70 cl normalt 2795 SEK, vilket är 200-300 SEK billigare än i Frankrike. Men just nu är det dessutom extrapris så man kan få den för 2499 SEK. Jag har just köpt mig ytterligare en flaska av denna och nu finns det sex flaskor kvar på Systembolagets lager.

I min hand har jag just nu ett glas med den ganska ovanliga Rémy Martin VSOP Premier Cru. Den är i alla fall ovanlig om man jämför den med sin storebror VSOP Fine Champagne.

Ja, faktum är att alla cognacsorter är ovanligare än Rémy Martin VSOP Fine Champagne eftersom det är världens mest sålda cognac. Den står för 65 % av Rémy Martins produktion och har blivit något av en branschstandard över hur en kommersiell VSOP skall smaka. Det är inget dåligt rättesnöre och jag fascineras över hur man kan producera 14 miljoner flaskor cognac med så jämn kvalitet – varje år!

Fine Champagne betyder att minst hälften av druvorna kommer från odlingsområdet Grande Champagne och resten från Petite Champagne. Det var Rémy Martin som 1927 uppfann benämningen Fine Champagne och denna blandning har sedan dess blivit deras signatur.

Men VSOP Premier Cru skiljer sig från storebrorsan på flera sätt. Ett sätt den skiljer sig på är att andelen druvor från Grande Champagne är 100 % istället för 55 %. Ett annat sätt är att den enbart säljs på taxfreemarknaden och därför inte finns på Systembolaget eller någon annan vinhandel. Det de båda har gemensamt är åldern; blandningen består av delar som är mellan 4 och 12 år.

Den karaktäristiska mycket fruktiga doften av apelsinskal som finns i VSOP Fine Champagne finner man även i VSOP Premier Cru, fast inte lika påfallande. Däremot är den tilltalande doften av rostad mandel mycket starkare. Man finner även ros och muskot i doften.

Smaken är frisk och utöver eken känner man persika och aprikosmarmelad. Det som motiverar prisskilnaden är lenheten och den avsevärt längre och angenämare eftersmaken. Den saknar storebrors mycket spritigare avslut och har istället en djupare, mer mogen och längre eftersmak.

Rémy Martin VSOP Premier Cru finns bara på enlitersflaska som kostar mellan 629-675 SEK i taxfreehandeln. Detta är runt 30 % mer än vad man brukar få betala för dess storebror i samma butiker. Är den värd prisskillnaden? Svaret är ja. I alla fall enligt min åsikt.

På måndag den 2 november lanserar Grönstedts årets upplaga av sin speciella julcognac Grönstedts XO Christmas Cognac 2009. Detta har blivit en trevlig jultradition och det är nu fjärde året i rad som Grönstedts gör julcognac.

Vissa år har den sålt slut på nolltid, andra år har den funnits kvar på lager ända tills nästföljande jul. Årets blandning har en begränsad upplaga om 10200 flaskor och det är svårt att spå om det blir rush eller inte.

Julcognac är egentligen en lokal företeelse och riktar sig framför allt mot den nordiska marknaden. Det finns sex cognacshus som gör specialblandningar till jul och Grönstedts är den enda av dem som finns på Systembolaget i år. Men på Norska Vinmonopolet hittar man fyra till.

Efter ett digert julbord passar en cognac förträffligt bra som digestif. Men det gäller att välja en cognac som passar bra efter julbordets alla smaker och dess desserter som polkagris, knäck, mandel, choklad och nötter. Vissa cognacshus som till exempel Delamain gör sin Christmas Cognac något alkoholstarkare än de typiska 40 %. Delamain säger att det är för matsmältningens skull.

Grönstedts master blender Folke Andersson berättar för mig att årets julcognac är gjord på en blandning av sex olika eaux-de-vie som är mellan 25-40 år gamla och har en genomsnittsålder på 32 år. Han har använt sig av druvor från alla odlingsområden utom Bois Ordinaires.

De senaste veckorna har den kommande Grönstedts XO Christmas Cognac 2009 dansat runt i min gom ett flertal tillfällen. Så jag har haft gott om tid att göra min bedömning.

Grönstedts XO Christmas Cognac 2009 har en påfallande söt doft av kanderad aprikos, fikon, kanel och apelsinskal. Man finner både nöt och choklad i smaken och dessutom en spännande kryddighet. Den har en relativt lång och behaglig eftersmak med toner av muskot.

En flaska på 50 cl kommer kosta 399 SEK. Jag tycker det är ett bra köp och för Svenska Dagbladets läsare har jag valt ut denna som en av de cognac som passar bäst efter julbordet. Vilka de övriga är kan du läsa i tidningen i mitten av november.

För ett år sedan, skrev jag om när Rémy Martin lanserade sin nya Cœur de Cognac. Sedan i våras finns den nu även att få tag på i Sverige.

I veckan som gick deltog jag i en provning av Rémy Martins sortiment. Deras Brand Ambassador Dominique Jousson kom till Stockholm och ledde en provning av nya Coeur de Cognac tillsammans med VSOP Fine Champagne, XO Excellence och prestigecognacen Louis XIII de Rémy Martin. Provningen skedde på Grand Hôtel i det vackra Scholanderska rummet.

Rémy Martin är den näst största tillverkaren av cognac med en produktion på över 150 miljoner flaskor om året. Jag kan inte låta bli att imponeras av att de kan hålla en så god och jämn kvalitet med tanke på att de har över 1000 olika vinodlare som underleverantörer.

En som kan ta åt sig äran för detta är deras Maître de Chai (master blender), Pierrette Trichet. Hon är en av de väldigt få kvinnor som har detta yrke. På Rémy Martins är det ett jobb man har länge; de har bara haft fyra olika Maître de Chai de senaste 100 åren.

Coeur de Cognac är tänkt att tilltala en ny publik som aldrig tidigare övervägt att pröva cognac och som man nu vill ska ompröva sin åsikt. Särskilt riktar den sig mot kvinnliga konsumenter. Möjligen är det just för att jag själv inte hör till någon av dessa målgrupper som Coeur de Cognac inte alls faller mig i smaken.

Doften är ganska svag och syltig med inslag av övermogen aprikos, vanilj, kvitten. Det finns även en dov doft som jag kanske inte skall kalla unken, men det är något kvavt som jag inte är helt överens med. Smaken är ljus, lätt och ganska trivial utan komplexitet. Man känner en påtaglig sötma, men utan att den går till överdrift och blir jolmig. Bland aromerna märker man tropiska frukter som mango och ananas. Den har en kort eftersmak av ungt trä, som skulle kunna vara boisé (påskyndat åldrande med hjälp av ekchips).

Åldersmässigt är den en Napoléon och lägger sig därför mellan VSOP och XO. Internationellt har den blivit en försäljningsframgång och den har sålt dubbelt mot förväntat. Så man kan kanske anta att de verkligen har lyckats med att träffa sina nya målgrupper.

Rémy Martins yngsta cognac och storsäljare VSOP är mer komplex i smaken och kostar bara 3/4 av priset jämfört med nya Coeur de Cognac, så den tycker jag är ett klart bättre köp. Efter provningen var det bevisat att Rémy Martin kan göra utsökt cognac, men jag anser tyvärr inte att Coeur de Cognac är en av dem.

Det finns många olika tävlingar i vilken producent som gör bästa vin, öl, whisky, cognac etc. Den mest prestigefulla av alla mästerskap måste ändå anses vara IWSC, International Wine & Spirit Competition.

Förra veckan hade de stor bankett på Guildhall i London. I år var det extra festligt eftersom IWSC även firade 40 årsjubieum.

Totalt deltog 67 olika cognacssorter i årets tävling. De som fick guldmedalj och blev bäst i respektive klass 2009 var dessa:

Bästa cognac Extra Grande Champagne
Prince Hubert de Polignac Extra Grande Champagne

Bästa cognac XO Grande Champagne
Frapin Multimillésime Série No 2

Bästa cognac XO
Albert de Montaubert Cognac XO Silver 25 years

Bästa cognac VSOP Fine Champagne
Bisquit VSOP

IWSC:s cognacstrofé
Château de Beaulon XO Vintage 1975

Eftersom ingen av dessa cognac säljs på Systembolaget, kan de vara lite knepiga att få tag på i Sverige. Absolut svårast av alla att få tag på är Frapin Multimillésime Série No 2.

Frapin Multimillésime Série No 2 är gjord i 1270 numrerade flaskor. (Anledningen till just det antalet är att det var år 1270 som Frapin grundades.) Alla dessa flaskor var slutsålda redan innan de nådde marknaden. På vinmässan i Bordeaux i juni till och med övertecknades produktionen. Priset då var 150 euro flaskan.

För precis en månad sedan besökte jag Frapin. Jag fick under ledning av den flerfaldigt prisbelönte Master Blender Olivier Paultes, generöst prova hela deras sortiment, inklusive denna Multimillésime Série No 2. Multimillésime är en term som inte används av någon annan producent, och som betyder att den är gjord på flera utvalda vintage (millésime). I detta fall är det de tre skördarna 1979, 1983 och 1985.

Multimillésime Série No 2 har en utvecklad karaktär med en utmärkande doft av exotiska frukter och grapefrukt. Smaken är komplex med inslag av lakrits, persika och med viss rancio. Den lena eftersmaken är mycket lång och himmelsk.

Kvällen den 4 november har du chansen att prova några enastående cognacssorter, många av dem annars mycket svåra att finna i Sverige.

Det är den första upplagan av Stockholm Cognac Connaisseur Summit som kommer att gå av stapeln. På detta event kan intresserade få möjlighet att prova och lära sig mer om cognac samt utbyta erfarenheter med likasinnade. Cognacsskribenter, författare, provare och entusiaster är inbjudarna. Men man behöver inte ha detaljerad kunskap om cognac för att delta, men man bör nog ha ett stort intresse.

Stockholm Cognac har som mål att bli den självklara samlingsplatsen för cognacsconnaisseurer och cognacsentusiaster. Stockholm Cognac är inte tänkt att vara en regional klubb för bara Stockholmsregionen, utan avser förena cognacsintresserade i hela Sverige genom att arrangera återkommande event.

Den första träffen sker på Källaren Aurora i Gamla Stan, Stockholm. Efter en gemensam middag sker provningar av ett flertal olika cognac från exceptionella hus som bland annat Delamain och Dudognon. Detta kan bli grunden till Sveriges första oberoende, rikstäckande cognacssällskap.

Vid skrivande stund finns platser kvar om du vill anmäla dig. Mer information och anmälan finns på: www.stockholmcognac.se

Imorgon lanseras en ny cognac: L'Or de Jean Martell. Detta är en premiumcognac och kommer att kosta 2300 euro flaskan. Jag har haft möjligheten att provsmaka innehållet och tänkte här dela med mig av mina intryck.

Flaskan har redan smyglanserats i Asien, och nu kommer den även att introduceras i resten av världen. Detta sker på den stora tillställningen La Part des Anges (Änglarnas Andel) strax utanför staden Cognac imorgon den 17 september.

Utöver de 2300 euro per flaska, får man betala ytterligare över 1000 euro om man önskar någon av de 100 numrerade exemplaren. Or betyder guld, och Jean Martell, som cognacen är uppkallad efter, var grundaren av cognacshuset Martell. Han var bara 21 år när han startade sin verksamhet 1715.

Jag imponeras sällan av pråliga karaffer, men jag måste medge att det är svårt att inte överväldigas av det mäktiga intryck som denna pjäs på 3,5 kg ger. Den väger alltså 7 gånger mer än en vanlig cognacsflaska. Lådan den leveras i väger dessutom 7 kg.

Flaskans inre del är formad som en droppe, inte helt olik den flaskform som konkurrenten Otard använder. Droppen vilar på en båge av massiv kristall. Droppen är tänkt att symbolisera sällsynthet och bågen är ett signum för Martell. Bågformen återfinner man även på flaskorna Martell XO och Martell Création.

Innehållet är 30-60 år, från cru Borderies och Grande Champagne och från erkänt goda skördar som bland annat 1871, 1933 och 1979. Det är ovanligt att cognacsblandningar i denna ålder innehåller druvor från Borderies. Men eftersom det är just detta som ger Martell sin karaktäristiska stil så måste givetvis deras flaggskepp följa linjen. L'Or de Jean Martell är dessutom ofiltrerad, vilket annars är mycket ovanligt för Martell.

Men nu till själva smakupplevelsen. Jag blev inbjuden för en provning till Salon d'Anglais, Martells VIP-rum för särskilda gäster. Aromupplevelsen var förstklassig. L'Or de Jean Martell har en för Martell typisk nötig doft med vanilj. Jag kände till en början söta kryddor som kryddnejlika och kanel. Jag kunde även känna den sötsyrliga doften av apelsinmarmelad, svarta vinbär samt viss rancio. Smaken är mycket komplex, fyllig och len och med total avsaknad av spritighet. Smaken har inslag av fikon och även här känner man svarta vinbär. Cognacen utvecklas i munnen i flera steg och smakupplevelser avlöser varandra. Den har en otroligt angenäm och lång eftersmak med cederkaraktär som man önskar aldrig tar slut.

Inför lanseringen har man även skapat en hemsida för L'Or de Jean Martell.

Att det inte är matematik som råder över sakers tillstånd i cognacsvärlden blev jag varse när jag fick ta del av ett experiment som utförts på Maison Dudognon. Två ekvationer som till synes och rent matematiskt borde gett samma svar visade sig nämligen ge helt olika resultat.

Cognacshuset Dudognon ligger i cru Grande Champagne och odlar huvudsakligen druvan ugni blanc, precis som alla andra, men en liten del av deras vinodling består också av druvsorterna folle blanc och montils.

Om man skapar en cognac av flera olika druvor, så destillerar man och lagrar man respektive eau-de-vie separat och blandar dem först i det absolut sista steget. Det experiment Gerald Buraud (gift med Claudine Dudognon-Buraud, arvtagerska till egendomen Dudognon) gjort, bevisade också varför man bör gå tillväga på just detta sätt om man blandar en cognac med flera olika druvor.

Ifrån samma skörd hade han prövat med att destillera vin gjorda på respektive druva, och dels att destillera ett vin gjort på en blandning av de tre druvorna. De har fått ligga lika länge på fat och logiskt skulle man kunna tro att resultatet skulle bli detsamma.

I det fall där de tre druvorna blandats redan i början av processen hade resultatet blivit en odefinierbar eau-de-vie. Man kunde knappt uttyda några distinkta aromer alls mer än de från fatet, och den förväntade komplexiteten var helt frånvarande.

I det andra fallet där druvorna blandats i det sista steget märkte man istället tydliga aromer från montils-druvans smörighet samt folle blanc-druvans pepprighet och lakritstoner. Resultatet var intressant och inte minst gladdes jag åt den experimentlusta det annars så konservativa huset Dudognon visade på.

Min fascination över fenomenet cognac bara ökar. Att komponera en god cognac kräver en talang och näsa som överträffar parfymmakarens. Denna talang finns inte hos alla cognacshus, men den finns hos Maison Dudognon.

Nu är de grundläggande smakerna och dofterna i cognac identifierade och sammanställda i ett aromhjul. Detta skedde vid kongressen International Cognac Summit som just avslutats i Cognac. Kongressen arrangerades av BNIC under ledning av Jean Lenoir, som annars utvecklar doftorglar för vinprovare.

Under fyra dagar har 50 provsmakningsexperter identifierat dofter och smaker i 100 olika cognacssorter av kvaliteterna VSOP och XO. Resultatet blev en sammanställning av 63 olika aromer, varav man kan finna fem centrala och dominerande: vanilj, sviskon, kola, apelsin och aprikos.

Aromerna har grupperat och klassificerat enligt årets skiftningar och de fyra årstiderna:

• Våren representeras av blommiga och friska aromer som jasmin och mentol.
  
• Sommaren präglas av mjukare toner av citrus, frukt och exotiska smakintryck.
  
• Hösten kännetecknas av ingefära, lakrits, vanilj och kola.
  
• Vintern utmärks av kraftfulla toner av kaffe, tobak, rostat bröd, ceder och sandelträ.

Själv tycker jag detta aromhjul är helt suveränt och ett bra stöd när man skall identifiera smaker och dofter i en cognac. Att man valt att dela in aromerna i årstider har egentligen ingen verklighetsanknytning, utan skall väl snarare ses som en poetisk eller metaforisk föreställning. Som en parallell skulle jag vilja jämföra med Champagne där man lyckats bättre poetiskt, och i stället för årstider använder sig av de fyra kategorierna kropp, ande, hjärta och själ.

Jag har själv en liknande aromtabell för cognac på denna hemsida, där kategoriseringen utgår från om aromerna är fruktiga, blommiga, balsamiska eller kryddiga. Där ser man även vid vilken ålder respektive arom brukar utvecklas. Dessutom har jag skapat ett annat smakhjul som baseras på cognacens karaktär istället för arom.

Det kan sägas med en gång: Maison Dudognon är utan tvekan ett av de allra bästa cognacshus som finns.

Centralt i det bästa odlingsområdet Grande Champagne, ligger den lilla byn Lignières-Sonneville. I utkanten av byn ligger några oansenliga byggnader som hör till cognacsproducenten Dudognon.

Maison Dudognon grundades 1776 och drivs idag av Claudine Dudognon-Buraud och hennes man Gerald Buraud. Hela produktionen med vinodling, destillering, lagring och buteljering sker på gården. Vinodlingen är 32 hektar stor och består huvudsakligen av ugni blanc.

Dudognon är nästan helt okänt bland de flesta cognacsdrickare. Men bland kännarna och cognacsexperterna är de otroligt högt ansedda. Anledningen är lika enkel som självklar: inget fusk och allt görs på samma traditionella sätt som vid grundandet för över 230 år sedan. Bara en sådan sak som att destillatorn fortfarande eldas med ved. Man besprutar inte sin vinodling och tillsatser av karamell, socker eller boisé i cognacen är helt otänkbart. Den enda tillsats man ibland tillför är destillerat vatten för att komma ner i rätt alkoholhalt.

Lagringen sker uteslutande på Limousine-ek. Man använder nya fat för destillatet de första 8-10 månaderna, därefter häller man över destillatet till minst 4 år gamla fat och låter det åldras ytterligare 8-60 år.

Vid mitt senaste besök i Cognac fick jag tillfället att bli rundvisad av Claudine och Gerald samt prova mig igenom alla deras ordinarie sortiment samt några experimentella. Standardutbudet består av VSOP, Napoléon, Vielle Réserve, Réserve des Ancêtres, Héritage och Héritage Médaille d’or 1998. En av de unika specialblandningarna heter Henri IV Dudognon Héritage och har fått en del uppmärksamhet eftersom denna blandning är innehållet i världens dyraste, diamantbeströdda flaska som finns till salu för 1 miljon GBP.

Husets stil är oerhört elegant. VSOP som är 8 år och deras yngsta är visserligen högst ordinär. Det är svårt att göra en insmickrande VSOP av bara Grande Champagne. De övriga sorterna tilltar i upplevelse efter ålder. Även om den nästan 60-åriga Héritage Médaille d’or 1998 är imponerande med sin fräscha blommighet var det ändå den 20-åriga Vielle Réserve som gjorde extra intryck på mig.

Vielle Réserve känns i det närmaste som en ultimat cognac som saknar de nackdelar som både en ung och en gammal cognac kan ha. Den är balanserad, har en levande doft av druvor, torkad frukt och ekens typiska vanilj. Smaken har inslag av äpple och persika samt en lätt kryddig eftersmak.

Det går att få tag på Dudognon i Sverige, men inte på Systembolaget. Ett fåtal restauranger har den på sin drinklista. Operakällaren är en av dem och där kan man beställa ett 4 cl glas med 40-åriga Dudognon Héritage för 300 SEK.

Med tanke på att denna hemsida är uppkallad efter föreningen Cognac Society, så står det nästan hemlighetsfullt lite om föreningen här. Cognacssällskapet Cognac Society grundades i Stockholm en sommardag 2001 och har haft över ett hundra sammankomster sedan dess. Vårt entusiastiska mål var i början att träffas varannan vecka, men utfallet blev ungefär var tredje vecka.

Samtliga träffar sker givetvis i cognacens tecken. Ibland är det under väldigt fria sociala former, ibland djup seriöst med protokollförda upplevelser. I vissa fall tillsammans med importörer, agenter och andra verksamma inom cognacsnäringen.

Igår hade vi vår 107:e träff. Tillfället var speciellt eftersom Cognac Society hade fått en flott inbjudan till en enskild provning med Sveriges store masterblender Folke Andersson.

Folke har arbetat som masterblender på Vin & Sprit i över ett kvartssekel och är mannen bakom Grönstedts-serien. I dagsläget gör han många turer mellan kontoret i Liljeholmen och laboratoriet i Saint-Sauvant, 20 km öster om Cognac. Folke berättade ingående om sina metoder och hur han går tillväga när han skapar en ny blandning. Han säger samtidigt "Det svåra är inte att skapa en ny cognac, det är mycket svårare att få de tidigare att smaka likadant från år till år". Han hade goda förhoppningar att Grönstedts nya finska ägare Altia kommer att förvalta den svenska klenoden bra. Men han visade samtidigt viss oro för att finansiella aspekter kan komma att gynnas på bekostnad av kvaliteten om inte uppköpen av eaux-de-vie fortsätter att hanteras med omsorg.

Utöver en komplett smakgenomgång av Grönstedts fem olika ordinarie sorter, fick vi även en förhandssmak av kommande Grönstedts National Vénérable Extra 2009, som jag skrev om redan 30 april. Här kan ni läsa mer om mitt smakutlåtande om årets Grönstedts National.

I veckan kom ett bud med ett mycket tjusigt etui av skinn med mitt namn vackert textat på en gammeldags etikett. Detta visade sig innehålla ett presskit om den nya jubileumscognacen från Grönstedts.

Sedan 2004 har Grönstedts varje år gjort en specialcognac till Sveriges nationaldag. Årets upplaga av Grönstedts National Vénerable Extra 2009 är således den sjätte i National-serien.

Denna cognac är en blandning av tre eaux-de-vie där den yngsta är 30 år och den äldsta 40 år. Druvorna är odlade i de två finaste crus: Grande Champagne (20 %) och Petite Champagne (80 %).

Bakom kompositionen står Grönstedts masterblender Folke Andersson. För mig berättar han att tanken med denna National är att skapa en cognac som ska skilja sig från det ordinarie sortimentet. "Det är en stor cognac med mer exotiska smaker som mango och persika" säger Folke och fortsätter: "Den är aromatisk, elegant, komplex, fruktig och inte tung. En sommarnjutning!"

Jag instämmer, den är verkligen inte tung. Den som tycker att cognac ska smaka gammalt träupplag får söka sig någon annanstans. National Vénérable Extra 2009 är istället mycket frisk. Min första doftupplevelse är pomerans, som senare utvecklas till något som kan vara kaprifol. Mangon och de övriga exotiska frukterna finns i smaken. Jag finner även inslag av lakrits och pecannöt i aromen.

Grönstedts National Vénérable Extra 2009 görs i en begränsad upplaga om 1 700 numrerade flaskor. En flaska på 50 cl kommer kosta 699 kr när den lanseras 1 juni. Detta gör den till den dyraste i Grönstedts sortiment med ett dubbelt så högt pris som Grönstedts Extra, deras näst dyraste.

Själv anser jag att Grönstedts styrka är deras cognac i de yngre klasserna. Där överträffar man de flesta konkurrenter. Går man upp i ålderklasserna får man en avsevärt bättre cognac, men konkurrensen från övriga producenter ökar också markant. Trots detta står sig just denna cognac sig väl mot övriga i denna prisklass. Priset är inte heller särskilt avskräckande med tanke på åldern.

Meukow Cognac är ett ärevördigt hus som ofrivilligt blivit indraget i många världspolitiska konflikter genom åren. Intrigen och turerna är mycket rafflande. På Meukows hemsida står bara utvalda saker om deras historia, och givetvis ingenting om det mest generande.

A.C. Meukow & Co grundades 1862 av de båda bröderna Auguste-Christophe och Gustave Meukow, födda i nuvarande Polen. Företaget var resultatet av att bröderna redan flera år tidigare fått uppdraget att bli hovleverantör av cognac till den ryske tsaren Alexander II. Mot slutet av 1800-talet såldes firman till tyske Gustav Klaebisch. Efter att Tyskland förlorat första världskriget, landsförvisades tyska handelsmän från Frankrike och firman Meukow konfiskerades av myndigheterna.

Under mellankrigstiden arbetade Gustav Klaebischs båda söner Otto och Gustav (han hade samma förnamn som sin far) som champagne- och cogncacsimportörer i Tyskland. Gustav junior hade agenturen för Martell. Otto hade agenturen för flera champagnehus och var svåger till Joachim von Ribbentrop. Även Ribbentrop hade agenturen flera champagnehus samt för Meukow Cognac. Ribbentrop blev senare Hitlers utrikesminister för det Tredje Riket.

När andra världskriget bröt ut var de båda bröderna Otto och Gustav löjtnanter i den tyska armén. När Tyskland invaderade Frankrike fick Otto Klaebisch uppgiften att bli "weinführer" över Champagne, vilket innebar att ta kontrollen över regionen och säkra Tysklands försörjning. Gustav Klaebisch blev weinführer över Cognac. De löste sina uppgifter på helt skilda sätt. Otto gjorde som de flesta andra från invasionsmakten, det vill säga plundrade så mycket som möjligt. Gustav gjorde istället motsatsen, han ransonerade och skyddade cognacslagren från törstiga tyska soldater. Det finns fortfarande de i Cognac som anser att Gustav Klaebisch gjort så mycket gott för staden och drycken att de vill namnge en plats eller gata efter honom.

Meukow köptes 1979 av Compagnie de Guyenne/CCG och är det starkaste i deras flora av varumärken som även inkluderar Brugerolle, B&B Cognac och De Valcourt. Idag är Meukow leverantörer till brittiska Överhuset i London, Vita huset i Washington, har betydande marknadsandelar i Asien och Ryssland samt är det ledande cognacsmärket i Finland.

Det cognacssällskap jag är medem i blev inbjuden till provning av de sorter som säljs i Sverige. Dessa är Meukow VS Black Panther, VSOP Superior och XO Gold Panther. Dessutom testade vi den cognacsbaserade vaniljlikören Meukow Vanilla.

Här följer mitt utlåtande om Meukow VSOP Superior.

Det är otvivelaktigt en bra blandning och den hör till de bättre i VSOP-klassen. För att vara en VSOP innehåller den ovanligt gamla eaux-de-vie från Grande Champagne och Fins Bois, Meukow säger själva att genomsnittsåldern på dessa är 12 år.

Den har en druvig och fruktig doft där man kan utskilja russin och kokos. Den är mjuk till karaktären med tydlig smak av både vanilj och karamell samt antydan av kanel. Eftersmaken är spritig och avsevärt kortare än sin storebror XO.

En flaska Meukow VSOP Superior kostar 415 kr på Systembolaget.