Kiss me, I’m Norwegian

”Kiss me, I’m Norwegian” står det på Jon Skolmens mössa i filmen Sällskapsresan 2. Även om jag skulle vara svårövertalad att kyssa honom, hyser jag viss förkärlek till norrmännens framstående cognacskultur. Det vet redan alla som läser detta forum. En dag som den 17 maj känns det därför helt rätt att framföra en hyllning till vårt broderfolk.

Trots att Norge bara har 4,7 miljoner invånare är de cognacsproducenternas sjunde största marknad. Detta gör att norrmännen har världens tredje största cognacskonsumtion per capita; 60 cl per person och år. Jämför detta med Sveriges ynka 9 cl eller hemmamarknaden Frankrikes 7 cl. En annan jämförelse är att det idag på Systembolaget finns totalt 41 olika cognac i standardsortimentet medan det på norska Vinmonopolet finns hela 405 st.

Bland de norska cognacssorter jag har provat, har upplevelserna spänt över hela skalan från bedrövliga till fantastiska. Precis som Norge självt.

Det finns egentligen ingen norsk cognac eftersom cognac per definition är fransk. För att brandyn skall få kallas cognac måste odling, destillation och lagring (de 2,5 första åren) ske i distriktet Cognac. Men den fortsatta lagringen, blandningen och buteljeringen får ske var som helst.

Studerar man Cognacs historia skulle man nästan kunna tro att delar av Cognacsdistriktet vore en norsk enklav. Det finns påfallande många cognacshus som är grundade av ditflyttade norrmän.

Skall man ta några av dem i kronologisk ordning kan man börja med den norske sjöfarande vikingahövdingen Ottar från Hålogaland (född 849). Hans förnamn transkriberades om på franska till Otard och hans ättling friherre Jean Baptiste Antoine Otard etablerade cognacshandel, köpte Château de Cognac 1796 och lade grunden till Otard (som lär vara det sjätte största cognacshuset idag).

Norrmannen Halfdan Birkedal Hartmann grundade cognacshuset Birkedal Hartmann 1887, vilket fortfarande idag drivs av hans ättlingar. De har tillägnat en egen cognac åt varje större stad i Norge samt en till rockbandet DDE.

Norrmannen Sverre Braastad tog 1899 anställning på Bisquit (numera Renault-Bisquit), för att senare gifta sig med arvtagerskan till Tiffon 1913 och övertog därmed Tiffons verksamhet och Château de Triac. Tiffon är huvudleveratör av eau-de-vie till Grönstedts och har det senaste seklet varit den utan tvekan största leverantören av cognac till Skandinavien. Internationellt marknadsför de sig fortfarande som Tiffon, men mot den Skandinaviska marknaden använder de varumärket Braastad.

Vägskylt utanför Berlevåg i nordligaste Norge. Ingen tvekan om att det är konjakk som dricks här.

De bägge norrmännen Thomas Bache-Gabrielsen och Peter Anton Rustad förvärvade cognacshuset Dupuy 1905. I dag drivs verksamheten av Christian Bache-Gabrielsen, barnbarn till Thomas. Huset marknadsför sig internationellt under de båda varumärkena Dupuy och Bache-Gabrielsen.

Norrmannen Jens-Reidar Larsen tog anställning på Prunier för att sedan 1926 köpa cognacshuset Joseph Gautier (som inte skall förväxlas med det nuvarande cognacshuset Gautier). Han bytte namn på firman till Larsen Cognac och sedan dess saluför de sin cognac med slogan: ”Le Cognac des Vikings”.

Gården Le Maine Pertubaud har producerat cognac sedan mitten av 1700-talet. År 1999 övertogs gården med sin stora cognacsreserv av norrmannen Per Egil Jensen. Samtidigt grundade han varumärket Jenssen, vilket idag all gårdens cognac marknadsförs som.

Det unga cognacshuset Léopold Gourmel grundades 1972 och har på kort tid skaffat sig ett mycket gott renommé. Husets ägare, Olivier Blanc, har ett nära samarbete med norrmannen Jon Bertelsen som under eget namn marknadsför deras gemensamma produkter.

Men det yngsta av alla norska cognacsmärken är Soerlie Cognac som grundades för bara 18 månader sedan. Den som står bakom Soerlie är Per-Christian Sørlie och hittills har de två olika modeller i sitt sortiment med namnen So VSOP och So XO.

Utöver dessa finns det även andra cognacshus som gör flaskor enbart avsedda för den norska marknaden. Dessa är mycket lokalpatriotiska och har namn efter norska platser, framstående norrmän och annat med norsk anknytning. Här följer en sammanställning av dem:

När norrmännen idag på syttende mai sjunger ”Ja, vi elsker dette landet”, kan cognacsindustin och cognacsälskare världen över instämma i sången.

Leve Norge!