Ett glas österrikisk solbränna

Jag befinner mig sedan en månad i släktens semesterhus uppe i de österrikiska alperna. Alpregionen heter Bregenzerwald och är en del av landskapet Vorarlberg. Bregenzerwald är mest känd för utförsåkning och ostproduktion, men de små destillerierna är också värda att notera.

I nästan hela Österrike görs det vin, men vinproduktion är nästintill omöjligt i Vorarlberg på grund av klimatet uppe i bergen. Myndigheterna har kompenserat Vorarlbergborna genom att istället tillåta hembränning. Kunnandet att göra bra fruktdestillat är därför sedan länge mycket stort här.

Sonnenbrand

I byn Mellau finns ett lyxigt spahotell som heter Hotel Sonne, De har låtit ta fram ett helt eget destillat med namnet Sonnenbrand. Namnet är mycket fyndigt eftersom det på tyska, vid sidan av att det syftar både på hotellets namn och brännvin, även har betydelsen solbränna. De har vunnit ett flertal priser med sin produkt, en del bara tack vare det slående namnet.

Sonnenbrand är att likna vid en calvados, det vill säga ett ekfatslagrat äppeldestillat. De använder Limousine-ek till lagringen (precis som i Cognac) och den är lagrad i tre år. Faten är begagnade och har tidigare använts för vinlagring.

Hotel Sonne destillerar inte sin Sonnenbrand själva, det gör istället den lilla producenten Michelehof i orten Hard vid Bodensjön, som ligger några kilometer från hotellet.

De har gjort ett bra jobb eftersom Sonnenbrand inte alls har den råa karaktär som man annars kunde förvänta sig av ett så ungt destillat som dessutom är 43-procentigt.

Hembränningsstugan i min by

Sonnenbrand har doft av äppel, vanilj, svarta vinbär och ceder. Äppel finns givetvis även i smaken, men inte så markant som jag hade räknat med. Den smakar mer som en obstler än som en calvados. I smaken kan man även ana druvorna från fatens tidigare historia. Eftersmaken är relativt kort och eksmaken är den som sitter i längst. Att Sonnenbrand är ofiltrerad avslöjas genom att bara titta på den. (Många destillat är ofiltrerade för att man vill intensifiera aromen.) Den saknar helt komplexitet i smaken, men kompenserar denna brist med en tilltalande torrhet.

Som kuriosa vill jag tillägga att det även finns en friggebod med en destillationsanläggning i den lilla alpbyn där familjen har sitt semesterhus. Byns invånare delar på utrustningen ungefär enligt samma princip som en gemensam tvättstuga, med bokningsschema och allt. Enligt lag får man bara göra sin mäsk från frukter odlade i den egna trädgården, man får alltså inte göra sitt brännvin på inhandlade varor.