Vadå VS, VSOP, XO???
|Det som var avsett att förenkla, gjorde allt bara ännu mer snurrigt. För att tydliggöra en cognacs ålder märker man flaskan med en serie halvt obegripliga förkortningar.
Men varför ser man inte på etiketten hur gammal en cognac är? På en whisky står det tydligt utskrivet och är oftast de största siffrorna på flaskan. Även på vinflaskor är årtalet tydligt utsatt. Varför inte på cognac? Är det som med kvinnor – man diskuterar helt enkelt inte deras ålder?
Nej, det främsta skälet är att en cognac inte har en ålder, den har massor av åldrar. Över 99 % av all cognac som produceras är blended, dvs en blandning av destillat från flera olika år. Det är inte ovanligt att det ingår över 100 olika destillat i en och samma blandning. Anledningen till att man blandar är dels för att öka smakkomplexiteten och dels för att se till att årets upplaga av en viss cognacssort skall smaka likadant som förra årets. Och eftersom varje årgång skall smaka likadant, varför då märka etiketten med årtal?
Mot slutet av 1800-talet började allt fler cognacsfirmor märka sina flaskor på olika sätt. Varje firma hade sin egen märkning. Martell märkte sina flaskor med ett X för varje år cognacen legat på fat, Hennessy använde stjärnor istället.
Eftersom det på den tiden främst var engelsmän som handlade och skeppade cognac, använde man också engelska förkortningar. Var den ännu äldre, märktes den VO (Very Old) eller VSO (Very Superior Old) och om cognacens färg inte gjorts mörkare på artificiell väg lade man då till ett P vilket blev VSOP (Very Superior Old Pale). Riktigt gammal cognac märktes XO (Extra Old) eller Extra.
Mellan 1940 och 1983 har BNIC i olika omgångar arbetet med att standardisera åldersklasserna och i praktiken finns det bara tre nivåer. Dessa är i stigande skala: ***/VS, VSOP/Reserve och Napoleon/XO. För att ett cognacshus skall få märka sin cognac Napoleon eller XO krävs enligt lag att den yngsta delen i blandningen inte är yngre än 6,5 år.
I själva verket är den cognac som säljs mycket äldre än vad lagen kräver, och ibland till och med väldigt mycket äldre. Myndighetens kontroll slutar efter 6,5 år (compte 6) sedan får man förlita sig till producentens eget ord.
Man kan tycka att cognacshusen är väldigt generösa som använder sig av äldre cognac än vad de behöver. Samtidigt lägger de ut dimridåer och försöker blanda bort korten när de marknadsför sitt sortiment. Detta gör de för att få sin cognac att verka äldre än vad den är.
Väldigt ofta ser man vilseledande uttryck som ”snittåldern är 30 år”, ”innehåller delar från 1896” och ”den äldsta delen är över 100 år”. Alla producenter vet att det enda korrekta och lagliga sätt att klassificera en cognac är att utgå från den yngsta komponenten, inget annat. Men eftersom konsumenterna inte vet detta, fortsätter man med den förvillande marknadsföringen.
Här följer en tabell med
• de olika graderingarna
• åldern som lagen kräver
• åldern som delarna i cognacen oftast är
• produktionsbenämningen, det man märker ekfaten med.
Klassificering/gradering | Lag | Realitet | Fat |
(eaux-de-vie) | 0-3 år | compte 00,0,1 | |
VS, ***, Sélection, De Luxe | 2,5 år | 3-5 år | compte 2 |
Supérieur, Grande Sélection | 3,5 år | 4-8 år | compte 3 |
VSOP, VO, Rare, Réserve, Vieux , Royal | 4,5 år | 6-12 år | compte 4 |
VVSOP, Vieille Réserve | 5,5 år | 6-15 år | compte 5 |
Napoléon, Très Vieille Réserve, Héritage | 6,5 år | 8-20 år | compte 6 |
XO | 10,5 år | 12-35 år | compte 10 |
Extra, Ancestral | 10,5 år | 20-50 år | compte 10 |
Hors d’Age, Or, Impérial, Réserve de la Famille | 10,5 år | 30-65 år | compte 10 |
(vintage) | 10,5 år | 20-40 år | compte 10 |
Notering: eau-de-vie är egentligen ingen gradering. Är destillatet yngre än 2,5 år får det inte ens kallas cognac, då kallar man det för eau-de-vie (Livets vatten). Innehållet i fatet fortsätts att kallas eau-de-vie ända tills det blandas och tappas på flaska. Vintage är inte heller någon gradering, utan avser den lilla produktion av årgångscognac som verkligen finns. Det finns ett fåtal producenter som producerar årgångscognac. Jag kommer att återkomma till dessa i en senare artikel.
Eftersom det är så ovanligt med årtal på cognacsflaskor, finns en utbredd missuppfattning att det skulle finnas något förbud mot att märka en cognac med årtal. Något sådant förbud finns inte. Däremot finns ett starkt ointresse från de fyra största cognacshusen (som tillsammans står för 74 % av all cognacsproduktion) att årgångsmärka sin cognac.
Men alla cognacshus kommer inom några år att få ökad kontroll på äldre cognac. Det är i och för sig en liten förändring, men ändå i rätt riktning. I framtiden kommer man att gradera om XO och år 2016 skall man ha förlängt kontrollen ytterligare 4 år och kommer räkna upp till compte 10.
Ovanstående artikel publicerades ursprungligen 2008-09-25, och tabellen är nu uppdaterad enligt den nya lagen. Den nya lagen var tänkt att gälla från 2016, men sköts upp till 2018.
Nyheten består i att man åldersmässigt nu skiljer på Napoléon och XO. En XO måste enligt lag nu vara fyra år äldre än tidigare och alltså lagras i minst 10,5 år.