Botemedlet mot svininfluensan funnet redan 1910
|”Om människor visste hur nyttigt cognac är, skulle de supa ihjäl sig.” sa Kung Oscar II:s personlige hovläkare Pehr Henrik Malmsten (1811-1883).
Just nu pågår en tillfällig utställning på Musée d’Art et d’Histoire i Cognac. Där har man samlat olika cognacsaffischer genom tiderna. Den affisch som fascinerade mig mest var en från 1910 med rubriken ”Sus a la grippe” (Ner med influensan). Mycket pedagogiskt kan man se hur droppar ur en flaska cognac av märket Edmond Dupuy, tar kål på hemska monsterliknande influensavirus. (Cognacshuset Edmond Dupuy är mer känt som Bache-Gabrielsen på den Skandinaviska marknaden.)
Även om cognac består av eaux-de-vie (livets vatten), är jag mycket skeptisk till påståendet att den kan bota influensan. Men det går inte att helt blunda för de goda och läkande egenskaperna i detta ädla, helande elixir.
De koncentrerade och destillerade vindruvorna som en cognac består av, ger all cognac en hög halt av polyfenoler. Dessa polyfenoler tillhör gruppen antioxidanter som, genom att bekämpa de fria radikalerna, stärker människans immunförsvar. Även den hälsofrämjande ellagsyran som eken utsöndrar i cognacen under lagringen har en kraftig antioxidantisk effekt.
Invånarna i Cognac lever längre än den genomsnittliga fransmannen och invånarna i Armagnac lever i snitt till och med fem år längre. Professor Nicholas Moore från universitetet i Bordeaux har funnit ett samband med det låga antalet hjärt- och kärlsjukdomar i området (bland de lägsta i världen) och det gyllene destillat som de dricker. Man har inte ännu identifierat och isolerat den nyttiga substansen som förebygger den typ av blodproppar som kan ge upphov till hjärtattack, men man vet i alla fall att det inte är alkoholen.
Cognac är starksprit och man skall inte förringa de skador som alkoholen kan skapa. Alkohol är utan tvivel den drog som kostar samhället mest, och alkohol kan vara starkt beroendeframkallande hos vissa människor.
Min personliga rekommendation är att inte använda cognac som varken medicin eller berusningsmedel, utan att istället njuta av den som den är avsedd – det vill säga mycket långsamt och i måttliga mängder.