Med långsamhet som affärsidé

Dela detta

Många producenter av premiumprodukter har byggt upp sina varumärken och sin kundkrets med hjälp av massiv och skicklig marknadsföring: Rolex, Louis Vuitton och Porsche för att bara nämna några i mängden. Sedan finns det de som nått den absoluta toppen utan reklam och där produkten dessutom är så mycket mer än bara ett varumärke. Cognacshuset Delamain är en av dessa.

Delamains damejeanner
med cognac från slutet av 1800-talet

Delamain är okänt för den stora massan, samtidigt som de är en självklarhet för kännarna. Den är utan tvekan betraktat som en av de absolut främsta och orsaken till det är en minutiös noggrannhet och en ytterst begränsad produktion som är lika hantverksmässig idag som vid grundandet 1824. Familjen Delamain har handlat med cognac sedan 1759 och verksamheten bedrivs fortfarande som ett familjeföretag.

Jag har haft förmånen att bli rundvisad i produktionen av den ene av ägarna, Charles Braastad-Delamain. Samtliga detaljer vid produktionen syftar till att allt skall gå så långsamt som möjligt, vilket i sin tur gör att fatens eau-de-vie kan bli så gammal som möjligt. Några av dessa faktorer är att lagringen bara sker på begagnade fat (för att minimera träsmak), faten är enbart av Limousine-ek samt att man bara använder eau-de-vie från Grande Champagne, vilket är den ädlaste av Cognacs olika crus med högst halt av krita i jorden.

Delamain Pale & Dry XO

Den näst yngsta i sortimentet är Pale & Dry XO och står för 80 % av Delamains produktion. Pale & Dry betyder att varken färgen eller sötman är artificiellt förbättrade, vilket förvisso även gäller alla övriga i Delamains sortiment. Pale & Dry lanserades 1920 och smaken är densamma nu som då. Flaskan är snarlik med undantag för en mindre eftergift som gjordes 1996, då man la till en liten etikett på flaskhalsen som anger ålderskvaliteten XO. Snittåldern uppges vara mellan 22-28 år.

Delamains prisstrategi är för mig ett mysterium. Samtidigt som de själva vet att de anses vara bland de bästa och mest respekterade cognacshus, är priserna påfallande under jämbördiga konkurrenters pris på motsvarande kvaliteter. Priset i Sverige för en flaska Pale & Dry XO är 579 kr.

Karaktären är långt från både de som gör sin cognac knäckig med godiskaraktär och de som gör sin ekig med smak av träupplag, som påstås skall drickas till cigarr. Här har vi istället en raffinerad cognac med elegans. bouqueten är blommig och mjuk, med antydan av vanilj och fänkål. Den torra och fruktiga smaken är helt utan den eldighet man finner i en ung cognac.

“Delamain tar vid där de andra slutar” menar Charles. Det ligger en del i vad han säger eftersom deras yngsta cognac är äldre än den äldsta hos många andra. Själv har jag sex olika flaskor från Delamain i min cognacssamling, så jag har all anledning att återkomma till Delamain i detta forum.

Andra bloggar om: cognac, klass, konjak, långsamhet, lyx, varumärke, varumärken, vinprovning

  • Sebastian

    Mycket intressant och läsvärd artikel, liksom bloggen i övrigt. När jag läser artikeln kan inte låta bli att undra hur Cognacshusen lyckas med finanserna då som du skriver intäkterna i vissa fall ligger först 20-30 år efter att de destillerats. Har du någon insikt i företagens ekonomiska struktur?

    • Tack för dina fina ord! Det är en mycket intressant frågeställning och för drygt ett år sedan frågade jag efter liknande ekonomiska data från några producenter. Jag lyckades inget vidare, eftersom de flesta inte är publika, noterade bolag och därför ogärna delar med sig av detta. De stora koncernerna LVHR Group (Hennessy), Pernod-Ricard (Martell) och Rémy-Cointreau (Rémy Martin) offentliggör sina årsredovisningar och där kan man i alla fall se att dessa de tre senaste åren har en årlig omsättningsökning på runt 10 % för sina respektive cognacsdivisioner. Detta måste ju ses som en mycket bra siffra.

      Jag gjorde en liten mikroekonomisk räkneövning baserat på bara själva cognacen och kända variabler. Jag har bortsett från verksamhetens alla övriga kostnader för personal, lokal, buteljering, marknadsföring mm.

      Ett cognacshus köper idag in en comte 2 (2,5-årig eau-de-vie) från en odlare till ett pris av 900-1000 euro/hektoliter. Detta blir cirka 90 kr/litern exkl kostnaden för själva fatet. Antag att fatet skall bli 50-årigt, dvs ytteligare 48 år, då den av egen kraft kommer ner i drickbar alkoholstyrka. “Änglarnas andel” minskar volymen med 2 % per år (egentligen mellan 1,0-2,5 % beroende på källarens fuktighet och fatets ek). När ett tidigare helt fyllt 350-litersfat är 50 år, innehåller den bara 130 liter. Vill man ha en nettovärdeökning för företaget på 5 % per liter och år, blir detta 940 % med ränta-på-ränta efter 48 år (inflationen negligerad). Denna procentuella ökning av de ursprungliga 90 kr/l skulle ge ett literpris på runt 936 kr om volymen var konstant. Men eftersom volymen minskat till runt en tredjedel från ursprungsvolymen, blir då literpriset 2520 kr/l om vi kompenserar för förlusten av änglarnas andel. Lägg sedan till övriga verksamhetskostnader, logistik, återförsäljararvode och skatter, så ser man att en 50-årig cognac för några tusenlappar inte bara är prisvärd, utan även ekonomiskt försvarbar för producentens verksamhet.

  • “När jag sätter mig ner och njuter av en cognac, gör jag det genom att dofta på den i 45 minuter. Sedan avslutar jag med att dricka upp den.” berättade Charles Braastad-Delamain när jag träffade honom.

    När du provar en cognac är luktsinnet ditt bästa r

  • Delamain Pale & Dry Art. nr: 137 (hos systembolaget) Distrikt: Grande Champagne Pris: 639:- för 70 cl Doft:  Nyanserad doft med inslag av fat, nougat, apelsinskal och vanilj. Smak: Kryddig smak med inslag av fat, nougat, nötter, vanilj och apelsins…